Den 14 oktober 1999 lanserades Sega sista och kanske bästa spelkonsol i Europa. Det var en dryg månad efter det magiska datum som valts för den nordamerikanska lanseringen, 9/9/99.
Jag minns inte vilket datum jag köpte konsolen, men det var någon månad senare. 2595 kronor på Expert i Östersund. Sonic Adventure var förstås ett givet köp, och Sega Rally 2 likaså. Denna rallyklassiker spelade jag galet mycket under de kommande åren, medan Sonics riktiga 3D-debut var ett spel jag kom att klara ut först i år.
Dreamcast är och förblir en konsol som ligger mig varmt om hjärtat. Sedan jag skaffade en OSSC och kopplade in min Dreamcast i min 4K-TV har jag inte bara tagit mig an Sonic Adventure utan också börjat återuppleva Alone in the Dark: The New Nightmare och Samba de Amigo.
Och det är bara början. Segas drömmaskin har så mycket att erbjuda. Allt är inte bra, mycket har åldrats rätt illa. Och handkontrollen, som endast har en styrspak, känns utdaterad. Men VMU-minnet är charmigt, och bland spelen finns en hel del guldkorn.
Över 20 år har gått, men det finns en tidlös charm hos Dreamcast som gör den svår att lägga åt sidan. Dessutom släpps det fortfarande nya spel! Mitt senaste inköp, Intrepid Izzy, är definitivt värt en titt.
