Låt inte det krångliga namnet avskräcka dig. Marsupilami Hoobadventure är faktiskt ett väldigt välgjort plattformsspel.
Marsupilami är möjligen inte världens mest kända karaktär, men den har en lång historia. Redan 1952 skapades karaktären och i början av 1990-talet tog sig Disney an den. Personligen hade jag ingen som helst relation till Marsupilami innan jag snubblade över detta spel.
Marsupilami Hoobadventure är i akt och mening ett klassiskt tvådimensionellt plattformsspel. Mars, som vi kan kalla honom, kan hoppa, rulla och använda sin långa svans för att svinga sig mellan utplacerade öglor i de färgglada och måttligt utmanande världarna. Fiender besegras genom att hoppa på eller rulla över dem. Mars kan använda hoppa på väggar, stampa sig igenom luckor och ta sig uppåt genom att låta fåglar spotta honom vidare.
Stilmässigt påminner detta starkt om Yooka-Laylee and the Impossible Lair (recension här), vilket är ett alldeles utmärkt föredöme att ha. Det betyder starka färger och inbjudande miljöer men också en intuitiv kontroll som bara fungerar.
Till skillnad från Playtonics plattformspärla saknas här en hubbvärld att utforska. Marsupilami Hoobadventure är betydligt mer rakt på sak. Det man ser är vad man får. Det finns vanliga banor, alternativa banor och enkla bonusbanor. I övrigt finns inte så mycket mer att upptäcka.
Bonusbanorna, eller Dojo-banorna, är plattformsutmaningar som dessvärre är alldeles för enkla. Mot slutet av varje värld, som innehåller ett halvdussin banor, finns en bossfajt som är ett slags jakt där det gäller att ta sig framåt, framåt, framåt under tidspress och hinna ikapp bossen i slutet. Detta är inget unikt grepp utan något vi sett i andra plattformsspel.
Det finns tre svårighetsgrader, inklusive en odödlighetsnivå för de allra yngsta. De flesta kan köra på den svåraste nivån, vilket tillåter två träffar innan det är godnatt, utan större svårigheter. Banorna är korta och fullproppade med frukter att samla. Hundra stycken ger ett extra liv, så räkna med att samla in dussintals extraliv ganska snabbt. Detta tar bort lite av nerven.
Om vi åter ska jämföra med Yooka-Laylee and the Impossible Lair är soundtracket betydligt svagare i Marsupilami. Det är inte alls dåligt, men inget jag skulle lyssna på när jag inte spelar. Däremot är det glatt och passar alldeles utmärkt in i spelets miljöer.
Marsupilami Hoobadventure vidareutvecklar inte genren på något sätt, och det är uppenbart anpassat för en något yngre publik. Men det bockar nogsamt av alla delar vi förväntar oss av en tvådimensionellt plattformsspel, från kontrollupplägg och design till fiender och de vackra färgglada världarna.
Det finns absolut ingenting här som överraskar. Men ibland vill man faktiskt bara ha något man känner igen, något som inte kräver en lång tutorial, något som erbjuder en förströelse för stunden. Detta är ett sådant spel. Och det är förvånansvärt underhållande hela vägen in i mål.