En månad har gått sedan jag hämtade ut min PlayStation 5. Det har blivit dags att komma med lite reflektioner.
***
Sonys femte stationära PlayStation-konsol är också deras överlägset största. Men vid sidan om rena designmissar finns det mycket att gilla hos PlayStation 5.
PS5 lanserades med en halvljum lineup av nya spel. Under 2021 kom det emellertid en del exklusiva titlar, och vi vet att det bara kommer bli bättre från och med nu.
Designen
Jag kan säga det med en gång: PS5 är den fulaste konsol Sony någonsin har släppt. Utan konkurrens. Många har dissat PS3 för dess storlek, men den är närmast dvärglik bredvid PS5.
Jag vet ärligt talat inte hur Sony resonerade när de bestämde sig för den här designen. Man kan gilla eller ogilla en viss design, men en produkt måste fungera i vanliga människors hem. PS5 är för stor för att få plats i många normala TV-bänkar. Och även om den faktiskt får plats är det inte bra att placera en konsol för tajt.
Jag kan inte komma ifrån känslan att PS5 Digital Edition designmässigt är konsolen som Sony egentligen ville släppa. Fortfarande för stor och klumpig, men åtminstone utseendemässigt symmetrisk.
Dessutom behöver PS5 ett stöd inte bara för att stå upp utan också när den ligger ned. Annars tippar den. Detta har jag aldrig varit med om tidigare, och det vittnar om en designmiss. Att stödet lätt lossnar i liggande läge om man ska flytta konsolen lite förstärker den känslan ytterligare.
DualSense
Under tre generationer gjorde Sony väldigt små förändringar på sin DualShock-kontroll. Det var först med PS4 som vi fick en rejäl makeover, och den behövdes. DualSense är en vidareutveckling av DualShock 4, ett litet steg framåt men tillräckligt stort för att göra den till en solklar vinnare. Den är större, tyngre och känns mer gedigen, men framför allt har den funktioner som faktiskt känns ”next gen”: med adaptiva triggers påverkas motståndet när du exempelvis använder en pilbåge.
Högtalaren är flera gånger bättre än i DualShock 4, och touchpaden känns mer responsiv. Det återstår att se hur väl utvecklarna kommer implementera alla funktioner i DualSense, men oavsett är den designmässigt Sonys bästa hittills. För första gången konkurrerar den verkligen med Xbox-kontrollen om vilken som är marknadens bästa handkontroll.
Gränssnitt och bakåtkompabilitet
Sony har hållit det enkelt ända från sin första PlayStation och in i våra dagar. Jag gillade aldrig gränssnittet i PS3, men det var åtminstone inte särskilt komplicerat. I PS4 gjorde Sony det både lättnavigerat och snyggt, vilket innebar att de till skillnad från Microsoft inte behövde uppdatera det varje år.
I PS5 har gränssnittet vidareutvecklats utan att kännas helt nytt. Jag gillar små designbeslut som att musik börjar spelas och att bakgrunden på hemskärmen anpassas utifrån vilket spel som är markerat.
För första gången sedan PS2 är den tidigare generationens spel helt bakåtkompatibla med den nya konsolen. I stort sett samtliga PS4-spel fungerar på PS5, vilket betyder att det finns ett fantastiskt bibliotek att dyka ned i innan PS5 har fått ett större antal egna exklusiva titlar. Många PS4-spel har fått egna PS5-versioner, men räkna då med en högre prislapp. Däremot erbjuds gratis uppgradering av en hel del spel – tyvärr har Sony inte gjort det helt smärtfritt och intuitivt.
Spelen och plånboken
Mig veterligen är det första gången som Sony släpper en konsol och låter ett spel ingå i paketet (PS4 hade The Playroom, men det vete tusan om det gills). Syftet med Astro’s Playroom är lite samma som Nintendoland hade för Wii U, om ni minns: att visa upp vad den nya handkontrollen kan göra och det gör det alldeles utmärkt. Men förutom att vara ett slags DualSense-demo är det även ett riktigt spel. Och ett underhållande sådant. Astro’s Playroom känns både design- och gameplaymässigt ganska mycket som Sackboy och är kul att spela samt proppat med blinkningar till PlayStation-historien.
2021 bjöd på Ratchet & Clank: Rift Apart, Kena: Bridge of Spirits, Deathloop och Returnal. Jag har spelat de två förstnämnda och haft trevligt med dem båda, även om inget av dem blåst mig ur soffan. De utnyttjar inte DualSense på samma genomgripande sätt som Astro’s Playroom, och det får mig att fundera på hur många utvecklare som faktiskt kommer lägga tid på att utnyttja alla funktioner i den nya handkontrollen.
Nya spel till PS5 är dock dyra. Rekommenderat nypris är 799 kr, vilket är rejält mycket högre än de 599 kr som vi var vana att betala till PS4 och Xbox One. Detta kommer eliminera spontanköpen och göra det betydligt mer attraktivt att leta spel på tjänster som Game Pass. Nyinköpen lär därför bli färre än till PS4 för min del, vilket är synd.
Lagring…
PS5 har en SSD som rymmer 825gb, men endast 667gb är tillgängligt. Det är således ingen överraskning att hårddisken blir full väldigt fort. I synnerhet som nya spel kan landa på en bit över 100gb. Utrymmet äts upp väldigt fort. Sony införde under fjolåret möjligheten att byta ut den interna SSD:n mot en större, vilket är välkommet. Men det är inte direkt gratis. Detta problem är förstås inte unikt för PS5. Även om Xbox Series X har en större intern SSD blir även den full efter ett tag, och där är det för närvarande Seagates svindyra expansion cards som gäller.
Lösningen i denna ofullständiga värld är att använda en vanlig extern hårddisk för gamla spel, så att de inte stjäl utrymme, och endast lagra nya spel på SSD:n. Den kommer bli full ändå, men man klarar sig åtminstone lite längre.
For the players
Det finns en lekfullhet i PS5 som vi inte hittar i Xbox Series X. Astro’s Playroom är ett tydligt exempel på det. När jag spelar det och leker med funktionerna i DualSense, varav de flesta inte är helt unika utan fanns även på Wii U, får jag nästan den där barnsligt varma Nintendo-känslan inombords. Det känns på något sätt självklart att detta spel aldrig hade kunnat ingå när jag köpte Xbox Series X. Microsoft är mer rakt på sak i allt de gör. Vuxet och moget, måhända, men ibland också lite… tråkigt.
Denna lekfullhet märks förstås också i konsolens design, och där kanske de tog ut svängarna lite väl mycket.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med mina första veckor med PS5. Den har precis det jag efterfrågar av en ny konsol, känns definitivt som ett kliv uppåt från min standard-PS4 och lär aldrig drabbas av någon speltorka.
Två saker som tidigare talade för Xbox – handkontrollen och att konsolen var så tyst – har Sony nu neutraliserat. Det gör att jag i dagsläget känner viss vilsenhet kring vilken av mina konsoler jag kommer köpa multiplattformspel till i framtiden.
Jag gissar att det faktum att jag har mitt gamerscore där kommer väga över till Xbox fördel, men jag kan inte förneka att PS5 är en förbaskat attraktiv konsol.