Phil Spencer har kallat den kommande generationen för det största klivet framåt sedan vi gick från 2D till 3D. Det är stora ord. Generationen vi är på väg att lägga bakom oss känns däremot som lite av en mellangeneration.

PlayStation 4 har varit en strålande framgång, och även om Xbox One ser ut som ett fiasko i jämförelse ska vi minnas att den faktiskt kommer placera sig som den sjätte mest sålda stationära spelkonsolen någonsin. Före Nintendo 64, före Super Nintendo, före Gamecube och den första Xbox med bred marginal.

Generationen vi snart lägger bakom oss fick en långsam start. Varken PS4 eller Xbox One hade en fantastisk lineup vid sin lansering. Jag skulle hävda att Xbox Ones var något vassare, men den saknade det där spelet som gjorde att den fullkomligt flög av hyllorna. Microsofts felsatsning på Kinect gjorde dessutom att det tog flera år för dem att fokusera om.

Det är lätt att glömma, men i början översköljdes vi av remasters som kändes mer eller ofta mindre motiverade. Destiny släpptes först hösten 2014, och det var då jag beslöt att hoppa in i nästa generation genom att köpa en PlayStation 4 (även om Destiny var en gigantisk besvikelse). Året efter fick vi Rise of the Tomb Raider till Xbox One och då var det dags för nästa inköp.

Rent spelmässigt skulle jag ranka den förra (snart förrförra) generationen flera snäpp högre. Då föddes spelserier som Uncharted, Assassin’s Creed, Mass Effect, Gears of War och BioShock, Halo peakade med Halo 3 och Nintendo gjorde kanske sina bästa Mario-spel någonsin i sina två Super Mario Galaxy.

Förutom spelen kan vi titta på hur branschen har utvecklats under denna generation. När vi gick från 16-bitspixlar till 32-bitspolygoner var revolutionen ett faktum.

Spelen var dock väldigt begränsade till en början och det var först med Dreamcast, PlayStation 2, Gamecube och Xbox som tekniken för att skapa trovärdiga tredimensionella världar fanns till hands. Många spel från den tiden är fortfarande vackra och fullt spelbara (riktigt detsamma kan inte sägas om spel till Nintendo 64, PlayStation och Saturn).

Under den förra generationen kastade alltfler ut sina gamla tjock-TV-apparater och ersatte dem med platta skärmar som det stod ”HD Ready” och sedan ”Full HD” på. När vi byter ut dyr elektronik i hemmet för att hänga med i utvecklingen i bland annat spel tyder det på något slags teknikskifte. Det var det också. HDMI blev snart standard.

Inte som natt och dag.

Så kommer vi till PS4 och Xbox One, där Sonys konsol hela tiden var den mest kraftfulla (vilket Microsoft försökte slingra sig ur utan att riktigt lyckas övertyga någon). Steget rent tekniskt var en CPU med fem gånger större kapacitet jämfört med PS3 och Xbox 360. Det kan låta mycket, men stegen under tidigare generationer hade varit tio gånger. Det märktes också. Att gå från PS till PS2 var ett gigantiskt steg, likaså från Xbox till Xbox 360.

Det är inte så att spelen till PS4 och Xbox One ser risiga ut. Långt därifrån. Detroit: Become Human, God of War, Forza Horizon 4 och inte minst Red Dead Redemption II är bevis för hur oerhört snygga och levande världar som går att skapa på dagens konsoler (även om de svettas betänkligt av Rockstars spel).

Men… steget från PS3 och Xbox 360 är inte milsvitt. Det är faktiskt inte det. Steget till nästa generation kommer bli ännu mindre om vi bara tittar på konsolernas CPU. Xbox Series X är fyra gånger mer kraftfull än Xbox One X och har dubbelt så mycket minne. Det är mycket råkraft under huven, men samtidigt är det ju inte den där tiodubblingen i kapacitet vi såg tidigare den här gången heller.

Det ska sägas att processorn inte är allt. Phil Spencer verkar mena att bland annat raytracing och SSD är sådant som kommer få den kommande generationen att se fantastisk ut och vara en smidigare upplevelse med betydligt kortare laddtider.

Så är det säkert, och både PS5 och Xbox Series X har faktiskt (till skillnad från PS4 och Xbox One) lagt sig jämsides med de bästa datorerna i dag. Mer kan man nog inte begära. Men ett lika stort steg som från 2D till 3D? Njae, kanske inte.

UTVECKLING

PlayStation, Saturn, Nintendo 64: 3D

PlayStation 2, Dreamcast, Gamecube, Xbox: Onlinespel, hårddisk

PlayStation 3, Xbox 360, Wii: HD, rörelsekänsligt spelande

PlayStation 4, Xbox One, Wii U: 4K, VR, Game Pass

Så jo, nog känns denna generation som en mellangeneration alltid. Inte dålig på något sätt, men om vi jämför med den förra är det rätt tydligt vilken som stod för både mest innovation och det största klivet framåt (även om vift-trenden som sattes av Wii och Kinect på många sätt var ett lågvattenmärke i kvalitet för hela industrin).

Huruvida vi upplever det där stora steget när vi sätter oss och spelar på PS5 och Xbox Series X i slutet av året återstår att se. Jag tror inte det. Men det kommer bli kul ändå.

(Visited 135 times, 1 visits today)