Att ta spel till vita duken brukar sällan bli särskilt bra. Snarare ganska katastrofalt. Men på sistone har utgivarna blivit allt piggare på att göra stora spelvarumärken till långfilm, eller serie för den delen, helt enkelt eftersom det ligger så oerhört mycket pengar i detta.
När det blev klart att Sonic skulle bli film var jag skeptisk. Jag är uppvuxen med den blå kotten och har väldigt många fina barndomsminnen från Segas 16-bitstitlar. Men jag hade svårt att se hur någon skulle lyckas förvandla allt detta till en stabil långfilm. Och ändå var Sonic The Hedgehog faktiskt en helt OK familjefilm.
Sonic 2 ser ut att bli ännu bättre. Jag älskar affischens härliga blinkning till det ikoniska spelomslaget, och nu är Knuckles med också (på den onda sidan, precis som han var i början). Jag var tveksam till castingen av Jim Carrey som Dr Robotnik, men han har verkligen vuxit in i rollen.
Det blir förstås ett köp när filmen kommer på Blu-Ray.
