Nintendo hade en ny Direct-sändning sent i onsdags kväll svensk tid. Där visades en del nya spel upp. Men helhetsintrycket av det Nintendo visar upp numera är att de försöker kräma ur Switch varje droppe och med minsta möjliga ansträngning.
Som tidigare rapporterat har Switch sprängt 100 miljonersvallen och dessutom på rekordtid. Att Nintendo i detta läge inte utannonserar ett nytt Super Mario eller slänger upp ett lanseringsdatum för The Legend of Zelda: Breath of the Wild II är inte så konstigt. De behöver helt enkelt inte göra det.
Av samma skäl valde Nintendo att utannonsera 48 ny(gamla) banor till Mario Kart 8 i stället för att avslöja Mario Kart 9. Mario Kart 8 (Wii U) och Deluxe (Switch) har nu sålts i över 38 miljoner exemplar, vilket gör det till det bästa sålda i serien.
Dessa 48 banor ska portioneras ut fram till slutet av 2023, vilket ger en hint om att vi inte bara kommer få vänta på Mario Kart 9 utan inte heller kommer få se en uppföljare till Switch än på länge. Nintendo envisas med att säga att Switch endast nått mittpunkten i sin livstid, och det kan mycket väl stämma.
Med allt detta i bakhuvudet var onsdagens Nintendo Direct varken överraskande eller en särskilt stor besvikelse. Jag förväntar mig inget mer än så här. Vi fick Xenoblade Chronicles 3, Fire Emblem Warrios: Three Hopes, Mario Strikers: Battle League, Kirby and the Forgotten Land, ett nytt Advance Wars, ett nytt Chrono Cross och mer info om Splatoon 3. I övrigt handlade det mest om det som det handlat om sedan Switch blev populär – gamla spel som nu släpps på Switch flera år efter att de kommit till andra format. Jag har faktiskt noll intresse av att spela No Man’s Sky på Switch.
Det spel som fick mest utrymme i media efteråt var nog ändå Nintendo Switch Sports. Japp, ett nytt Wii Sports, alltså. Det känns ungefär lika nytt och fräscht som ett album från Cher. Eller Abbas återförening. Men det kommer säkert sälja galet bra.
Så här befinner jag mig nu, med en fin Switchkonsol som står där bredvid TV:n och behöver dammas av lite då och då. Ett nytt Super Mario hade fått upp pulsen lite. Eller ett helt nytt och nyskapande IP från Nintendo. Men nej, de spelar sina säkra kort och de gör det med minsta möjliga ansträngning.
Faktum är att jag gillade Nintendo mer under de annars katastrofala Wii U-åren, för då hände det åtminstone något. Ett pressat Nintendo tvingades agera, även om de säkert hade kunnat göra ännu mer. Nintendo har nu blivit lata och bekväma efter sina enorma framgångar med Switch.
Jag suckar lite uppgivet och slår på min PS5 i stället.