I dessa tider när sociala mediers betydelse för samhällsklimatet växer, och således diskuteras i allt högre grad, har Xbox-chefen Phil Spencer klivit fram och hållit ett tal på DICE Summit som blivit uppmärksammat och delat.
Spencer är en person som jag kommit att respektera högt. Inte bara för att han gjort smärre underverk med Xbox One sedan den där minst sagt problemtyngda avtäckningen och lanseringen 2013 utan även för hans öppenhet gentemot fans och media.
Spencer är tillgänglig och ställer upp på intervjuer i tid och otid. Han är själv en aktiv gamer, och förstår vad gamers vill ha, kan branschen inte bara sedd från sitt skrivbord utan med en handkontroll i händerna. Samtalet med Jeff Gerstmann i samband med förra årets E3-mässa var väldigt intressant (kudos till Gerstmann för en väl genomförd intervju, för övrigt).
Intervjuer som denna visar, menar jag, att Phil Spencer är en genuin person på rätt plats. Han pratar inte bara om spel, han förstår spel och ingår själv i det community han älskar och vill utveckla.
Något annat som särskiljer Phil Spencer från forna tiders företrädare i spelkonsolbranschen är att han inte tar varje tillfälle i akt att trycka dit konkurrenterna. Faktum är att jag nog aldrig har hört ett ont ord från hans sida om vare sig Sony eller Nintendo. Tvärtom har han sagt att Sony förtjänat framgångarna med PS4 – ett uttalande fjärran den hätska ton som fanns förr om åren mellan Sony, Sega och Nintendo. Spencer representerar ett nytt slags ledarskap i en bransch som under lång tid varit både grabbig och omogen.
Det är således signifikativt att Spencer i talet på DICE lyfter fram The Legend of Zelda, Uncharted och The Last of Us som stora spelupplevelser – spel som över huvud taget inte går att spela på någon Xbox-konsol – vid sidan om Microsofts eget Halo.
Spencer har insett det många av oss – jag säger ”oss” för jag har varit en del av detta också, även om det är ett tag sedan nu – har blundat för: att det går bra för en konsoltillverkare eller spelutgivare betyder inte att det automatiskt måste gå dåligt för en annan. Och att det går bra för någon är i slutändan bra för hela branschen. Såväl Nintendo som Capcom, EA, Platinum Games, Media Molecule, Sony och Microsoft är ju en del av samma bransch. De är alla beroende av att den växer.
Med detta perspektiv i bakhuvudet känns det logiskt att det var just Phil Spencer som höll det där så kallade keynoteframträdandet. Talet på DICE är unikt i spelbranschen. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin hört något liknande tidigare. Spencer går inte bara in på Microsofts egna tillkortakommanden med Xbox One – även om det inte är första gången han medger företagets misstag – utan berör spelkulturen och hur vi beter oss mot varandra.
Helt klart har han tagit intryck av #metoo, men oavsett vad som fått honom att fundera över dessa frågor är det välkommet att han gör det och vädrar sina reflektioner öppet.
Spencer kliver in lite för djupt i det identitetspolitiska träsket för att jag ska känna mig helt bekväm med alla hans slutsatser. Jag tror exempelvis att vita inte bara behöver identifiera sig med vita, svarta med svarta, kvinnor med kvinnor och så vidare. Den mänskliga identiteten är bredare än så och det är en begränsande syn på människor att ständigt förutsätta att det är vårt yttre som identifierar oss.
Men grundproblematiken han lyfter fram – att många känner sig ovälkomna som gamers bara för att de är svarta, kvinnor eller homosexuella – är otvetydig. Spelbranschen har ett problem här, vilket de få vittnesmål som Spencer tar som exempel är en tydlig indikation på. Alla vet rimligen detta. Alla vet hur folk beter sig i sociala medier och att detta beteende inte försvinner bara för att någon tar på sig ett headset och spelar över Xbox Live.
Många av de exempel som Spencer tar upp är onekligen förfärande. Som att svarta hör av sig och säger att de blir kallade saker så snart andra spelare får veta att de är svarta. Att kvinnor drabbas av samma sak och blir hårdare angripna i spelet – till och med av sina egna teammedlemmar. Så här kan vi inte ha det om branschen ska fortsätta växa och mogna.
Identitetspolitiska analyser åsido är Phil Spencers tal förhoppningsvis en väckarklocka för såväl spelare som utvecklare och utgivare och i bästa fall en startpunkt för en förändring.
Ty spelklimatet behöver förändras, och då menar jag inte att det behövs fler transsexuella actionhjältar eller icke-binära plattformskaraktärer, det är i grunden en rätt trivial fråga som jag tycker att vi överlåter till utvecklarna att själva bestämma. Det jag efterlyser är en större respekt för olikhet. Eller egentligen ett ointresse för om din mot- eller medspelare är svart, kvinna, vit, homosexuell eller härstammar från Ytterhogdal. Sådant är fullständigt irrelevant när vi ska mötas i FIFA, Overwatch eller The Division.
Spela. Ha kul ihop. Och bete dig med respekt mot andra. Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha tillsammans om alla bara följde dessa enkla trivselråd.
Spencer hävdar att en förändring är en förutsättning för att branschen ska nå den potential som faktiskt finns. Men om spelbranschen ska kunna attrahera både spelare och spelutvecklare från minoriteter, krävs faktiskt att vissa inte blir inbjudna med armbågen eller möts av ett högt och ovälkomnande stängsel i form av mobbning och personangrepp.
Vår älskade bransch måste kunna bättre än så. Jag är övertygad om att vi alla kan vara bättre än så.