Jag sitter just nu och spelar en av fjolårets julklappar, höstens actionbrakare Battlefield 1. Dice har gjort mycket bra här. De har tagit en militär konflikt som aldrig skildrats i ett FPS tidigare, kastat in tidstypiska vapen och platser, kryddat med lera och grus, adderat en handfull mänskliga öden och gjort en modern first person shooter av det.

Detta är en bedrift i sig. Battlefield 1 är imponerande på fler sätt än bara det rent grafiska. För första gången på vad som känns evigheter, ja kanske någonsin, bjuds det på en bra och välberättad kampanj.

Men någonstans längs stränderna i Gallipoli känner jag att mitt engagemang sviktar. Det är inte spelets fel, för Dice gör egentligen inget direkt fel här förutom att de inte riktigt vågar släppa taget och bjuda oss på en illusion av första världskrigets helvete rakt av (det är förståeligt, Battlefield 1 måste tilltala den breda massan för att bli framgångsrikt).

Nog för att jag gillar linjära spel, men här blir det linjärt på ett nästan tragikomiskt sätt. Detta eftersom området ser ut att erbjuda möjligheter men egentligen inte gör det. När jag försöker ta en omväg runt de ilsket skjutande fienderna får jag en brysk tillsägelse att omedelbart återvända till slagfältet.

Petitesser i det stora hela. För egentligen är det nog främst mig det handlar om ändå. Är det kanske så att jag börjar växa ifrån alla dessa shooters? Att de likt en gammal sliten discolåt börjar kännas lite tradig och utnött vid det här laget?

Battlefield 1 försöker så mycket och gör så mycket bra. Och ändå kan jag inte riktigt känna det där suget att återvända. Kanske har det inte främst med en växande avsmak för shooters att göra ändå, jag spelar trots allt om BioShock Infinite till Xbox One just nu och har nästan lika roligt denna gång som 2013.

Möjligen är det som jag spekulerar om i min Loadingblogg; när det bara är några minuters avkoppling jag söker är det lättare att återvända till spel jag känner igen och nästan kan utantill än att ge mig in i ett helt nytt som kräver mer engagemang och uppmärksamhet.

(Visited 45 times, 1 visits today)