Välj en sida

Ubisofts Londonapokalyps Zombi U var ett lanseringsspel till Wii U som definitivt stod ut i mängden av gulliga plattformsäventyr till konsolen. Och fortfarande gör det. Men hur klarar sig ett snart tre år gammalt Wii U-spel på de nya konsolerna?

Först och främst ska sägas att det inte är några gigantiska skillnader mellan Zombi U till Nintendos konsol och Zombi till Xbox One, PC och PS4. Grafiskt märks smärre förbättringar, men det är inget tvivel om att detta spel rent utseendemässigt tillhör den förra konsolgenerationen.

Wii U-spelet använde Gamepaden. Den fungerade som både skanner och förvaring av vapen och prylar, och en del av grejen var att bidra med osäkerhet eftersom spelaren inte både kunde titta på Gamepaden och TV:n samtidigt. Nu är den borta, men övergången till en vanlig handkontroll är smidig, och jag tror att endast den som spelat detta till Wii U kommer sakna Gamepadfunktionerna.

Zombi känns både välbekant och lite annorlunda på en och samma gång. Det sätt på vilket spelet skiljer sig från de flesta andra zombiespel är också, åtminstone initialt, det mest irriterande. När din karaktär dör får du starta med en ny och förlorar därmed allt du samlat på dig förutom vissa basföremål (som ett brännbollsracket och en ficklampa, vilka är helt nödvändiga för att överleva).

Samtidigt har din döda karaktär förvandlats till en zombie och har kvar allt du samlat på dig. Om du vill ha tillbaka prylarna måste du alltså återvända till platsen där du dog – och döda till odöda jag. Jag blev tokig på detta i början men lärde mig snart att samla viktiga saker i mitt safe house. Detta är en avvägning. Vad vill jag skydda? Vad kan jag avvara där ute i mörkret? Att jaga rätt på sin förra karaktär blir lite av en skattjakt.

Sparar spelet gör man i ett safe house, och man vet aldrig när nästa tillfälle dyker upp. Detta blir ett problem eftersom jag som spelare inte sällan tvingas spela om långa partier efter att jag dött. Det är faktiskt bara irriterande. Och… gammalmodigt. Tanken är förstås att man ska vara rädd för att dö, men det är man liksom ändå.

Berättelsen leds av en Prepper, en överlevare som ger uppdrag och guidar med en nästan irriterande attityd om att alltid veta bäst. Han säger sig ha förutspått sjukdomsutbrottet som orsakat apokalypsen, men att ingen lyssnade. Som spelare tvingas man lyssna på honom i alla fall.

Zombis styrka är atmosfären. Mörkret och katakomberna känns bekanta men de spännande London-miljöerna gör att Zombi sticker ut lite grand från övriga zombieapokalypsspel. Däremot finns tydliga begränsningar, och det gäller både stridssystemet och hur man kan utnyttja miljöerna till sin fördel. Ubisoft har verkligen skalat ned allt vad interaktiva miljöer heter, vilket gör spelandet tämligen enformigt.

Det största problemet är dock striderna. De blir ganska snart oerhört monotona. Visst finns det en del skjutvapen att ta till, men de är knepiga att hantera i stridens hetta och är alla så veka att jag ändå faller tillbaka till det gamla hederliga brännbollsträet.

En spade har introducerats, och det tackar vi för, men även om den är mer kraftfull är själva mekaniken oförändrad. Det blir väldigt mycket ”dansa fram, slå en gång, dansa bak och vänta, dansa fram och slå en gång, dansa bak och vänta”. Om och om igen. Lite som en nybörjarkurs i linedance. Och inte sällan blir du omringad och dör ändå.

Fungerar detta som skräck då? Ja, det var ett tag sedan jag hoppade till så här mycket i soffan. Med väldigt simpla medel (zombier som hoppar fram, anfaller dig bakifrån när du minst anar osv) lyckas Ubisoft skrämma slag på mig. Radarn som visar fiender i närheten är inte alltid så pålitlig, och jag kan inte annat än anta att detta är medvetet.

Klassiska metoder, således. Mycket av otryggheten handlar faktiskt om att Zombi är så förbaskat mörkt. Jag har ofta svårt att se vart jag ska, och det är klart att man bli rädd då när någon eller något hoppar fram och gurglar i vredesmod.

Zombi visar att det var ett bra beslut att inte spontanköpa Wii U bara för att få spela detta. Som budgetalternativ är det däremot helt OK underhållning nu när sommaren är över och höstens mörker börjar komma.

Huäärrr!

+ Spännande Londonmiljöer
+ Kul idé med karaktärer som faktiskt dör på riktigt
+ Skräckmomenten fungerar

– Monotona strider
– Inga interaktiva miljöer
– Mycket backtracking
– En grafisk uppfräschning hade inte skadat

Betyg: 7/10
Format: PC, PS4, Xbox One (testat)

Pris: 184 kr (digitalt)

(Visited 14 times, 1 visits today)