Lukas Moodyssons nya film Mammut har kritikerrosats i Sverige. Utländska recensenter är inte fullt lika lyriska.
Några omdömen:
”En pretentiös, förutsägbar skräpfilm.”
”En lort av elefantstorlek från en regissör som har mycket att säga om tillståndet i världen, men utan minsta nytt att förmedla eller artistisk kunskap att förmedla det med.”
Har man sett Moodyssons tidigare alster kan man ana att de utländska recensenterna ligger närmare en rimlig bedömning än de svenska…
Mammut.(Visited 31 times, 1 visits today)
Moodysson tar nästan alltid kritiskt viktiga ämnen som alibi för svaga regi-/manusinsatser.
En av hans specialitet är att upprätthålla en känsla av ångest som varar under hela filmen ända fram till det förutsägbara slutet. Men det blir inte bra film.
Men hans genombrottsfilm var väl ändå OK?
Tillsammans var ok. Men enbart eftersom den var en sympatisk tillbakablick på progg-70-talet. En typiskt svensk film som för ovanlighetens skull hade karktär både i manus och rollfigurer. Därför fick Moodysson sitt intenationella genombrott.
När samma filmskapare sedan får hybris och känner sig som den nye Ingmar Bergman kommer den negativa kritiken som ett brev på posten.
Sant, sant.
Den svenska kritikerkåren är livrädda för att såga Moodysson eftersom han anses vara den näste Ingemar Bergman (som oxå ansågs vara svår och pretto i början av sin karriär).
Dom utländska kritikerna som inte är rädda att förolämpa ”den store regissören” är klart mer objektiva.
På utländska nyhetssidor går det dessutom att läsa att det buades bland publiken på visningen.