Under de två föregående åren har det varit stort fokus på backloggen. 2023 var dock ett av de bästa spelåren någonsin, och detta gjorde att backloggen fick stå tillbaka. I stället har jag haft förmånen att testa massor av väldigt bra nya spel (se mina recensioner här). Det har varit ovanligt svårt att sålla ut de fem bästa spelen i år och ungefär lika knepigt att utnämna det snyggaste spelet samt det med bäst estetik.

Detta är min sammanfattning av spelåret 2023.

Årets spel: Resident Evil 4
Det är ingen hemlighet att Capcom är spelbranschens okrönta remakekungar. Förväntningarna på remaken av Resident Evil 4 var därför högt ställda. Det tog dock inte många timmar innan jag kunde konstatera att Capcom gjort det igen. Originalet var mästerligt, men det har åldrats på 18 år. I remaken tar Capcom allt som var så bra med Gamecube-spelet, förfinar det och utvecklar det. Hela tiden till det bättre. Resident Evil 4 är här igen, och det är bättre än någonsin.

MINA TOPP 5
1. Resident Evil 4
2. Alan Wake II
3. Super Mario Bros. Wonder
4. Bramble: The Mountain King
5. Starfield
Hedersomnämnande: Cocoon

Årets snyggaste: Alan Wake II
Denna kategori var inte helt enkel. De flesta verkar vara överens om att det tekniskt sett snyggaste spelet 2023 är Avatar: Frontiers of Pandora. Men rå grafik är inte allt när det ska avgöras vad ett ”snyggt” spel är. Alan Wake II var månne inte det tekniskt snyggaste av allt som släpptes under året. Däremot lyckades Remedy växla imponerande sömlöst mellan FMV och spel och lät dem också samexistera på ett imponerande sätt.

Årets besvikelse: Somerville
Det såg ut som en potentiell indiepärla, och inledningen lovade gott. Men det gick snabbt utför. Ett extremt trubbigt och generiskt gameplay gör Jumpships debutspel till en stor besvikelse.

Årets estetik: Atomic Heart
Mundfish skapade kanske inte årets roligaste eller mest välgjorda shooter. Men med estetiken lyckades de förträffligt. Atomic Heart är en fröjd för ögat, även om sovjetnostalgin svider lite i ögonen ett år som detta, och bjuder på rolig, fantasifull och storslagen art design. Helt klart årets estetiska höjdpunkt.

Årets överraskning: Bramble: The Mountain King
Det är inte sällan jag blir överraskad av ett spel längre, men lyckligtvis händer det ibland, och det är lika fantastiskt varje gång. Svenskutvecklade Bramble är årets stora överraskning. Jag hade förväntat mig ett atmosfäriskt spel men inte en så här genomarbetad berättelse, strålande design och underhållande bossfajter. Här fanns också magiska små ögonblick. Som när jag lyssnandes till Den blomstertid nu kommer sprang över en äng för att sedan rida på en igelkott över en bäck. Där och då fick jag faktiskt gåshud.

Årets uppföljare: Alan Wake II
Det tog 13 år och ingen kan påstå att de inte gav upp hoppet någon gång under denna tid. Det såg nämligen ut som att vi nog aldrig skulle få se Alan Wake II. När det slutligen anlände var det ett längre, bredare och framför allt djupare spel än bara en simpel uppföljare.

Årets utveckling: RoboCop: Rogue City
Allt handlar inte om AAA-spel eller intrikata indiepärlor. En något underskattad grupp av spel är AA-spelen, de där titlarna som inte får särskilt mycket uppmärksamhet men som ändå kan vara riktigt roliga. Polska Teyon visade potential med Terminator: Resistance men träffade helt rätt med sin RoboCop-tolkning. Nu är många nyfikna på vad de ger sig på härnäst och om de kan ta nästa steg i sin utveckling då.

Årets soundtrack: Alan Wake II
Musiken var en av behållningarna i det första Alan Wake. Bandet Poets of the Fall bidrog till den skräckmysiga stämningen. I uppföljaren tas detta flera steg längre. Dels med en ny låt efter varje avslutat kapitel men också genom att involvera spelaren i en rullande musikvideo. Detta blev en snackis i hela branschen. Jag saknar Petri Alankos ledmotiv från det första spelet lite, men i övrigt är Alan Wake II fullproppat med bra musik.

Årets konsol: Switch
2023 har bjudit på fantastiskt många nya spel i absolut toppklass. Men de flesta har inte varit exklusiva till något enskilt format. Xbox hade överraskningen Hi-Fi Rush, Redfall (som blev platt fall), Starfield (som fick ljumma betyg) och Forza Motorsport (som inte övertygade). Sony hade Final Fantasy XVI, Forspoken, Spider-Man 2 och lilla Humanity.

Nintendo hade ett riktigt bra år med The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Pikmin 4, Super Mario Bros. Wonder, Metroid Prime Remastered och Super Mario RPG. Sett till tyngd och kvalitet skulle jag säga att detta var Nintendos år. De må mjölka Mario å de grövsta, men det gör föga när kvaliteten är så ypperligt hög. Switch må kännas lite gammal, men få optimerar sina spel till sin hårdvara bättre än Nintendo.

Årets nära skjuter ingen hare: Sonic Superstars
Efter alla samlingar var det roligt med ett helt nytt Sonic-spel, och denna gång i 2D. Sonic Superstars blev emellertid inte den fullträff vi fans hoppats på. Det hölls tillbaka av ett mestadels mediokert soundtrack och spretig bandesign samt tråkiga bonusbanor, men bjöd å andra sidan på en solid kontroll och riktigt roliga bossfajter. Jag hoppas Sonic Team försöker igen.

Årets backloggspel: Enslaved: Odyssey to the West
Det var ett lugnare backloggår än vanligt, men det betyder inte att saknades guldkorn. Årets backloggupplevelse var ett spel jag velat testa länge. Ninja Theorys underskattade spel från 2010 är fortfarande ett riktigt välgjort och underhållande äventyr som bör passa alla som älskar äventyrsspel. Kort och gott en bortglömd liten pärla.

Årets miss (önskar jag hade spelat): The Invincible (Xbox, PS5, PC)
2023 var inte bara året då det släpptes drösvis med AAA-spel, vi fick också mängder av intressanta mindre titlar. En av dem upptäckte jag alldeles för sent och hann därför inte med i år. Walkingsimulatorn The Invincible har fått finfina betyg och ser onekligen intressant ut.