Jag skulle ha spelat Team Sonic Racing nu. Recensionen skulle ha legat här på bloggen och jag skulle ha jagat nya varvtider. Men jag har knappt kunnat spela det alls eftersom min Xbox One S krånglar. Den vill helt enkelt inte starta spelen.
Problemet är såklart oerhört irriterande. Det kräver omstart, att jag sätter konsolen offline, och försöker igen. Många verkar ha samma bekymmer, att döma av diskussioner på Reddit, och det hänger ihop med att konsolen ständigt söker efter en uppkoppling.
Minns ni när Microsoft på E3 2013 berättade att deras kommande Xbox One krävde 24 timmars internetuppkoppling då den behövde ”checka in” med jämna mellanrum? Ett syfte med always online var att spelen skulle kunna delas digitalt i ett family sharing-program.
Kravet hånades, inte minst av Sony tog som tillfället i akt att berätta att PlayStation 4 minsann inte krävde internet för att fungera. Microsoft släppte på internetkravet, men i praktiken har Xbox One alltid varit beroende av en stabil uppkoppling. Jag har aldrig ägt en konsol som uppdaterats så många gånger varje månad. Stora, saftiga uppdateringar. Hela tiden, känns det ibland som.
Sådant går väl att stå ut med, men nu orsakar det att jag över huvud taget inte kan spela. Fruktansvärt irriterande är bara förnamnet.
Sådana här problem gör att jag alltmer börjar luta åt att bli en retrospelare. Om nästa generation ska bli ännu mer beroende av internet och bekymmer som dessa blir en konsekvens, tappar jag geisten. Jag har helt enkelt inte tid att sitta och bråka med en spelkonsol i en halvtimme för att få spela lite grand.
Mega Drive Mini, som släpps i september och som jag förbokat, har ökat mitt intresse för retrospel igen. Det finns så många bra spel där ute som bara väntar på att få bli upplevda. För en gammal Sega-spelare har Mega Drive en särskild plats i hjärtat.