Som ett led i backloggprojektet har jag nu tagit mig igenom ett av de mest lättsamma och underhållande spelen hittills i år.
När Lego City Undercover släpptes våren 2013 var det den första stora releasen till Wii U sedan lanseringen ett halvår tidigare. Försäljningen av Nintendos nya konsol hade tvärstannat, och ett nytt Lego-spel var ingen räddande ängel i detta kärva läge. Men där och då var det trots allt en exklusiv titel och Wii U-ägarna hade inte så mycket annat att välja på än att gå undercover i Lego City med Chase McCain.
Sedan dess har det konverterats till PS4/PS5, Xbox One/Series X och Switch. Jag har spelat Lego City Undercover på både Wii U och Xbox Series X och kan säga att spelet är i stort sett identiskt, med vissa grafiska skillnader. Som väntat är laddningstiderna avsevärt kortare på Xbox. Wii U-versionen lider av många och långa laddskärmar.
Spelet bjuder på 15 kapitel. Vissa är korta medan andra kräver lite mer tid. Det är god variation som bjuds – allt från att bryta sig in i ett fängelse till att stjäla en T-Rex från ett museum, och miljövariationen är föredömlig rakt igenom. Jag hann aldrig tröttna.
Inget uppdrag ställer dock en van spelare på något större prov. Detta är helt klart anpassat för en yngre publik, men ibland är det lite skönt att slippa stenhårda bossfajter och superutmanande pussel och bara kunna glida igenom ett spel med en glatt humör.
Humorn bidrar helt klart till detta humör. Lego City Undercover har en skön självdistans genom hela spelet. Här finns knasiga kriminella, koleriska chefer och framför allt bra dialog. Humorn finns där hela tiden med allt från griskanoner till genomkorkade sidokaraktärer.
Spelet är proppat av popkulturella referenser. Samtidigt är gameplay anpassat för en yngre publik så många barn lär missa en hel del av de referenser som finns i storyn.
Man skulle definitivt kunna likna detta vid ett GTA för barn. Här finns en relativt öppen värld att utforska, och även om det i berättelsen ständigt låter som om läget är akut behöver Chase sällan skynda sig utan kan utan problem ägna sig åt sidouppdrag. En del enklare minispel finns att tillgå, och de ger ofta små belöningar. Däremot är mycket låst i början, vilket innebär en hel del backtracking om man vill komma åt allt.
Utseendemässigt är Lego City Undercover under medel. Det var aldrig en bedårande titel till att börja med, men det känns lite underligt att spela ett spel med massvis av pop-ups på min Series X. Med detta sagt är legomiljöerna ganska snygga och välgjorda, och Lego City och dess omgivningar är både stora och kul att utforska.
Framför allt är världen fullproppad med hemligheter som endast kan nås när man har låst upp en ny utstyrsel (vissa igenspikade dörrar kräver exempelvis en yxa som endast blir tillgänglig när man lyckats få tag i brandmansuniformen). Att byta mellan olika utstyrslar är en grundläggande del av spelets gameplay. Det skulle ha kunnat bli jobbigt med tanke på hur pass många man växlar mellan, men allt sker med ett snabbt knapptryck.
Något som fungerar lite sämre är de Wii U-unika funktionerna på Gamepaden. De känns mer pliktskyldiga än fantasifulla. Den som spelar detta på PlayStation eller Xbox förlorar verkligen ingenting.
Summa summarum är Lego City Undercover en mycket underhållande bagatell. Den underfundiga humorn, den välpaketerade berättelsen och den trevliga världen fri för utforskning gör att jag förlåter ett väldigt rudimentärt gameplay och att spelet håller mig i handen alldeles för hårt hela tiden. För den som ger detta spel tid väntar många timmars god underhållning.
Betyget skulle landa på en solid 8/10.