Det har alltid funnits ett glapp mellan Microsofts visioner och deras faktiska resultat. Inte minst har detta blivit uppenbart i mjukvarujättens spelsatsning.
När de lanserade den första Xbox hade Microsoft en vision om att sälja 100 miljoner konsoler. Det är oklart om teamet verkligen trodde på det, men det var åtminstone budskapet utåt. Resultatet blev en knapp fjärdedel av detta. Xbox var en dyrköpt inträdesbiljett till konsolmarknaden.
Även om Microsoft började leda onlineutvecklingen redan 2002 var det först med Xbox 360 som framgången kom på allvar. Nu lyckades man nästan fyrdubbla försäljningen och på allvar utmana Sony.
Xbox One har varit ett tydligt steg bakåt oavsett hur vi räknar; marknadsandelar, kundförtroende, styrka i varumärket. Även om Phil Spencer har gjort ett enastående jobb att räta ut kursen efter den stormiga inledningen står det klart att Xbox One inte mötte Microsofts eller fansens förväntningar.
Jag kan titta på min Xbox One X och känna att det är en riktigt bra konsol. Men så tar jag en snabb titt i spelhyllan och inser att utbudet är så mycket sämre än det var till Xbox 360.
Till Xbox 360 släpptes Halo 3, Halo: Reach, Halo 3: ODST och Halo 4. Alla stabila spel, även om höjdpunkterna i mina ögon var de två förstnämnda.
Vid sidan om Halo Wars 2 och samlingen Master Chief Collection fick vi bara Halo 5 till Xbox One. Om den hade varit en succé hade Halo Infinite sannolikt redan varit ute. Nu finns det ingen anledning att bränna det krutet på en besegrad konsol. Microsoft gör således en Breath of the Wild och inväntar lanseringen av nästa konsol.
Enligt Phil Spencer är målet att de studior som lagts under Xbox Game Studios paraply ska leverera ungefär ett spel i kvartalet. Efter en generation av väldigt få exklusiva titlar bådar det gott. Men det handlar förstås inte bara om antal spel utan om kvaliteten på dem.
Det har inte saknats exklusiva spel till Xbox One heller, men kvaliteten har onekligen varit sisådär. Halo 5: Guardians levde aldrig upp till hypen, Remedys Quantum Break var en besvikelse, ReCore en gäspning, Sunset Overdrive tilltalade bara en begränsad skara och Ori and the Blind Forest är lite för smalt för att vara en konsolsäljare.
Egentligen har det endast levererats i racinggenren, där Forza Motorsport och Forza Horizon erbjudit fantastiska upplevelser för alla racingfans.
På förhand är det Ninja Theory, Obsidian och Playground som har bäst möjligheter att skapa stora och genredefinierande spel. The Initiative är en helt ny studio skapad från grunden. Den har försetts med mycket talang, men har förstås inget track record än.
En mindre studio som Compulsion Games (We Happy Few) har potential att skapa något annorlunda men spännande vid sidan om de AAA-produktioner som ovannämnda studior väntas stå för.
Men här och nu är allt egentligen ett enda stort frågetecken. Endast Ninja Theory har visat upp de två spel de arbetar på, och inget av dem tilltalar mig personligen. Vad The Initiative arbetar på vet vi ingenting om.
Spencer säger att Microsoft inte är färdiga med shoppandet än, så fler studior lär adderas. Men åter igen: det är inte antalet studior som är avgörande – även om det krävs en kritisk massa för att få ett jämnt flöde av releaser – utan kvaliteten på spelen.
Xbox har saknat spel som God of War, Spider-Man, The Last of Us och Days Gone under denna generation. Jag var lite besviken över att konstatera att inget av Ninja Theorys kommande spel är i närheten av dessa. Det finns ett stort gap här som behöver fyllas.
Vid sidan om en välfylld kalender av nya spellreleaser behöver förstås allt annat också klaffa nästa gång. Hårdvaran, priset, tjänsterna. Här är jag mindre orolig. Utvecklingen från den första Xbox One till Xbox One X var anmärkningsvärd, och tjänster som Game Pass och snart även Xcloud gör Xbox unik som konsolplattform.
Så det handlar som vanligt om spelen. Microsoft vet det. Nu gäller det att leverera.