25 år har gått sedan Halo tog oss med storm. Detta firas genom en verklig remake som fokuserar på att vårda arvet ömt men också ge oss lite extra. Men potentialen fanns att göra något mer än det här.
Så mycket har hänt på ett kvartssekel. I mars 2002 var jag en student i ett inneboenderum med så pass låg hyra att jag kunde unna mig en dyr Xbox och ett antal spel. Jag hämtade ut konsolen på lanseringsdagen och vinglade hem med ett gigantiskt paket på cykeln. Xbox var ett monster och Halo ett sådant där spel man ville visa upp för alla som kom förbi.
Betydelsen av Halo kan knappast överdrivas för Xbox del. Utan Bungies närmast perfekta shooter hade det garageband som var Xbox vid millenniets början knappt ens fått upp farten innan det hade lagts ned igen. Xbox 360 hade aldrig hänt.
Att göra en remake av ett så stilbildande och ikoniskt spel är ingen enkel uppgift. Ty samtidigt som fansen vill att stommen består förväntar vi oss en modernisering. Och kanske något överraskande. Det är inte första gången vi återbesöker ringvärlden från det första spelet. I både Anniversary Edition till Xbox 360 och The Master Chief Collection till Xbox One har vi haft möjlighet att spela Combat Evolved. Skillnaden denna gång är att Xbox firar 25 år. Och att Halo under sin nya ledning aldrig återfått sin forna glans. Campaign Evolved skulle kunna bli ett steg tillbaka in i rampljuset igen. Men det är det inte.
Halo och jag har en lite skakig relation, lite som ett sådant där förhållande där man gör slut men dras tillbaka till varandra igen. Kanske som siamesiska tvillingar med kallbrand, för att prata med Peter Dalle. Det betyder att jag mellan varje nytt spel går vidare till annat och nästan glömmer bort att Halo existerar. Men så snart ett nytt spel får ett släppdatum förbokar jag, spelar det direkt och är oftast väldigt eller åtminstone ganska förtjust. Nu är det dags att återbesöka det allra första Halo för första gången på många år.
Campaign Evolved erbjuder som namnet antyder enbart offlinekampanjen (med stöd för lokalt co-op). För mig har Halo alltid handlat mest om kampanjen, på så vis är detta som klippt och skuret för mig. Ändå är det trist att onlinedelen har lämnats utanför. Den var briljant i originalet och utan den hade Halo aldrig hade blivit stort som det blev.
Halo har alltid handlat om ”less is more”. Jag uppskattar att Halo Studios har behållit den unika balansen. Vi dränks inte i en uppsjö av vapen och förmågor. Halo Studios har testat allt från slide i Halo 5 till änterhake i Halo Infinite, men här är vi tillbaka på ruta ett igen. Fast inte riktigt. När jag spelar Campaign Evolved känns det verkligen som Halo för över 20 år sedan, men tiden har påverkat mitt minne.
UE5 lägger som väntat läppglans över alltsammans 2026.
Denna remake är fullproppad med små förändringar som tillsammans gör spelet till en best of-version av Halo. Fler vapen är tillgängliga än i originalet, Master Chief kan springa och kapa fordon, raketgeväret har auto-lockon, needlern är äntligen ett användbart vapen och medkits är helt borta. Det sistnämnda kan jag beklaga, för det betyder även att medkombattanterna saknar hälsa och jag bryr mig automatiskt mindre om dem.
Tyvärr är spelets UI mer plottrig än den avskalade och rena känsla som originalet hade. Jag förstår exempelvis inte varför mina ynka två vapen hela tiden måste synas längst ned till höger eller varför alla tappade vapen efter fiender har en ikon.
Grunden i Halo är fortfarande en rolig och oerhört välskapad gameplayloop som Bungie satte redan för ett kvartssekel sedan. Och jag älskar hur det ser ut. Art designen har alltid varit en styrka i Halo, och den är verkligen inte sämre i Unreal Engine 5. Campaign Evolved är nämligen galet snyggt emellanåt. Det är fantastiskt att se de oerhört vackra stränderna i klassiska The Silent Cartographer och detaljrikedomen i covenanternas skepp.
Jag blir inte fullt så hänryckt som jag blev när jag spelade Halo för första gången och detaljgranskade både grässtrån och barken på träd. Men det kanske har mer med ålder och erfarenhet att göra än att Halo Studios har gjort ett dåligt jobb.
Den största nyheten är de tre nya uppdrag som Halo Studios har stoppat in. De utspelas före grundhistorien men spelas separat direkt från huvudmenyn. Vi följer Johnson och en ovanligt pratglad Master Chief när de sammanstrålar med ett gäng nya karaktärer. Uppdragen och de nya karaktärerna har kritiserats en del. Detta är Halo Studios eget bidrag till Bungies mästerverk, och sett ur det perspektivet är kritiken befogad. Det inte mer än ett OK tillägg som inte riktigt leder någonvart eller lyfter helheten. Det känns tyvärr som en sumpad möjlighet att göra något mer. Dessutom är det lite besynnerligt att utvecklarna gjort den nya karaktären Williams så osympatisk att jag bara vill slå henne på käften.
Och här finner vi ett av mina bekymmer med denna remake. Den är kompetent, den gör vad den ska. Men den lyfter inte upplevelsen till nästa nivå och är överstrött av små märkliga beslut. Som remake betraktad kan Campaign Evolved inte konkurrera med Capcoms fantastiska remakes av Resident Evil-klassikerna.
Spelets ålder skiner igenom en del, vilket är väntat. Att miljöer återanvänds innebär mycket backtracking. Vissa banor blir lite för långa, tempot sjunker stundtals lite för mycket och uppdragen känns ganska enahanda. Men. För att vara ett så gammalt spel håller kampanjen i Halo fantastiskt bra än i dag, och det säger verkligen något. Dels är det ett bevis för hur genomarbetat och nära nog perfekt spelet var där och då. Dels visar grundspelet ställt mot de nya uppdrag som Halo Studios har adderat att Bungie är en mer kompetent studio. Eller var.
Hur du ser på Halo: Campaign Evolved kommer avgöras av vilken relation du har till originalet, om någon alls. De mest trogna fansen som spelat Combat Evolved så mycket att de kan varje vrå, replik och fiendes lokalisering utantill har kritiserat stora delar av denna remake. Själv är jag lite mer positiv till slutresultatet. Jag har lojalt återkommit varje gång det släppts ett nytt Halo men lagt det åt sidan efter avklarad kampanj. Det blir så den här gången också.
För mig har denna remake varit en lite känslosam resa. Dels för att det för mig tillbaka till den där vårdagen 2002 när jag klev in i Xbox gröna värld för första gången. Men också för att det så här 24 år senare känns som en potentiell slutpunkt för min tid som konsolspelare. Konsolbranschens kontinentalplattor rör som bekant på sig och vi vet inte riktigt var det slutar. Campaign Evolved blir en påminnelse om vad som en gång var, och i detta fall också vad som gick förlorat.
Halo är fortfarande Halo, men det fanns definitivt potential att göra något ännu större och bättre än det här. På så vis blir denna remake också ett litet minnesmärke över den oförmåga som präglat Halo Studios sedan de tog över ansvaret för Master Chief.