Jag kan inte påminna mig om när jag senast såg ett varumärke lägga krokben för sig självt och sedan inte bry sig om konsekvenserna som Xbox nu gör. Det är ett snart kvartssekel gammalt varumärke som sakta stryper sig självt till döds, och det hela känns så onödigt. Och ovärdigt.
Med undantag för åren med Xbox 360 har Xbox aldrig riktigt lyckats konkurrera med PlayStation. Men Microsoft har åtminstone försökt. De gick i bräschen för onlinespel efter pionjären Sega. De var först med en hårddisk i en konsol. De pushade för indieutvecklare och förbättrad tillgång till spel genom sitt Live Arcade.
På Xbox introducerades crossplay över flera plattformar, vilket initialt mötte motstånd från Sony. De satsade på bakåtkompatibilitet med äldre Xbox-spel under de tunga Xbox One-åren, vilket till slut gjorde att hundratals Xbox- och Xbox 360-spel var tillgängliga i högre upplösning och framerate. Inte sällan blev spelen bättre än konkurrerande remasters där ute.
2018 introducerades slutligen Game Pass, eller ”Netflix för spel” som det länge kallades. Tjänsten var förmånligt prissatt och växte stadigt under de första åren, men planade ut runt drygt 20 miljoner användare. Sin vana trogen slutade Microsoft att uppdatera oss på antalet prenumeranter. På Xbox Series X/S introducerades quick resume, vilket skämde bort oss med att kunna ta vid i spelet direkt där man slutade förra gången. Detta i upp till fem spel samtidigt. Än i dag är detta konsolens kanske bästa feature.
Microsoft har aldrig varit framstående i spelutveckling. De har köpt på sig kompetensen. Redan 2002 köptes Rare upp, en studio många skulle säga att de aldrig lyckades kräma all potential ur. Sedan var det lugnt ett tag, under 360-eran fanns inget behov av att köpa upp studior eftersom tredjepartsstödet till konsolen var så massivt.
2014 köpte Microsoft Mojang, en investering många trodde att de aldrig skulle kunna få tillbaka. Minecraft var ju fem år gammalt! Nå, ett drygt decennium senare är Minecraft större än någonsin. På E3 2018 utannonserade Phil Spencer uppköpet av ytterligare sex stycken utvecklare, däribland inXile, Ninja Theory och Compulsion Games. Resultatet av dessa uppköp har varit minst sagt magert.
Vid uppköpet av ZeniMax, som inbegrep det stora Bethesda, började många undra hur det här skulle sluta. Plötsligt ägde Microsoft varumärken som Fallout, The Elder Scrolls, Doom och Wolfenstein. Men många pekar på ABK-affären, som var nästan tio gånger större än bolagets näst största uppköp, som det som fick bägaren att slutligen rinna över.
Nu hade Microsoft passerat en point of no return. Detta handlade inte längre om Xbox. Det fanns nämligen inte en chans i helsike att en investering på närmare 70 miljarder dollar skulle kunna hämtas hem enbart via Game Pass-prenumerationer och försäljning av Xbox-konsoler och spel. Snart började bolagets plan att släppa spel till alla format utkristalliseras.
Microsoft var nu världens största spelutgivare, och Microsoft Gaming-chefen Phil Spencer började allt oftare att prata om att de behöver leverera resultat tillbaka till det generösa moderbolaget. Det är vad som sker nu. Xbox som konsol tillhör det förflutna. Visst, visst. Det ska släppas en till Xbox-konsol. Men innan den hinner se dagens ljus kommer varumärket vara mer eller mindre stendött, vilket gör en svindyr och kraftfull Xbox-PC attraktiv för ett litet fåtal.
Talande för hur irrelevant Xbox har blivit är att Xbox-sajter som XboxEra, Windows Central och en rad poddare har börjat med PlayStation-nyheter. Eller åtminstone konstaterat att Xbox inte drar några klick längre.
Bilden är tydlig. Xbox tynar bort på ett ganska ovärdigt sätt. För oss som varit med sedan Xbox lanserades för snart 25 år sedan är det förstås tråkigt att se, och många trogna fans som investerat stora belopp i formatet under många år upplever nog allt som sker som en spottloska i ansiktet. Men ett multinationellt bolag som Microsoft har förstås inga känslor. Detta är business, och när en verksamhet inte längre anses konkurrenskraftig måste den förändras. Eller dö.
Xbox som varumärke kommer inte försvinna. Men det kommer, som jag konstaterat många gånger de senaste åren, att bli en app. I din TV, dator, telefon eller bärbara spelenhet. Det som började som ett kaxigt konsolprojekt i utkanterna av ett osexigt amerikansk mjukvaruföretag har blivit en central applikation i storbolagets vision för digital speldistribution. Och vi som var med från början sitter kvar med alla minnen från en tid som aldrig kommer tillbaka.