Med stigande ålder blir tidshorisonten för reflektion hela tiden större. Plötsligt kommer man på sig själv med nostalgiska känslor för högst vardagliga ting.
Det kan vara känslan när man bläddrade i Hobbexkatalogen och dreglade över prylar som man aldrig hade råd med. Eller känslan av att köpa ett nytt spel över disk, gå hem och plugga in det i sin konsol och bara kliva in i en annan värld den dagen.
Föga förvånande vandrar tankarna iväg mot forna tiders spel. Det var en annan tid, en annan bransch. Den har alltid stått under förändring, men nu känns det som att vi närmar oss ett verkligt vägskäl. Håller konsolspelande som vi känner det på att förändras för alltid? Mycket tyder på det.
Enligt insidern Tom Henderson blir Microsofts nästa konsol också deras sista. Laura Fryer, som var med i Xbox-teamet under glansdagarna, drar en liknande slutsats. Klockan klämtar alltså för Xbox, och det krävs ingen djup analytisk förmåga för att komma fram till den slutsatsen. Men frågan är om PlayStation ligger särskilt långt efter. Jag börjar luta åt att PlayStation 6 kan bli Sonys sista traditionella stationära konsol.
Historiskt har själva konsolen varit helt nödvändig för att kunna spela spelet. Något annat sätt fanns inte. Detta har stegvis förändrats genom åren. Lika lite som du behöver en CD-spelare för att spela en låt i dag behöver du en konsol för att spela vissa spel. Denna utveckling går inte att stoppa. Fysiska media är på väg bort, och det är oundvikligen själva konsolen också.
Så här har det låtit sedan PlayStation 3, säger någon. Jo, förvisso. Men tekniken har nu börjat komma ikapp visionen. Vi kan streama eller ladda ned spelen via olika tjänster. EA Play, Ubisoft Connect, Game Pass, PlayStation Plus och såklart inte minst Steam, GOG och EGS tillhandahåller infrastrukturen vi behöver för att få tillgång till spel var vi än är. De är knutna till vårt konto, inte till hårdvaran.
Nintendo håller sig än så länge på sin kant. De kränger sin hårdvara som du måste ha om du vill spela deras spel. Någon PC-satsning ser vi inte spår av än, och mobilsatsningen som vi började se mot slutet av Wii U-eran tog aldrig fart. Kanske insåg de att det skulle riskera att hota deras ställning långsiktigt, och med succén för Switch kom behovet av att öka intäkterna på andra håll att försvinna.
Det betyder dock inte att de står och stampar. Med Switch 2 har Nintendo börjat frångå att ha hela spelet på kassett. Så kallade Game Key Cards, eller spelnyckelkort, tillhandahåller endast en del av spelet på kassett. Resten måste laddas ned. Enligt Nintendo har de inga planer på att skrota fysiska spel ”in the immediate future”. Det låter inte så betryggande, för säkerligen finns det planer på just detta. Om än inte i morgon.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, för så mycket av det jag skrivit och propagerat för de senaste tio åren skulle tyda på motsatsen. Men ändå: jag saknar konsolkrigen.
Jag saknar inte de bindgalna fanboysen som bara spred dålig stämning. Men jag saknar tävlingsmomentet när de nya konsolerna visades upp och spände musklerna bredvid varandra på stora spelmässor som E3. Jag saknar gliringarna, de verbala tacklingarna och inte minst känslan av upphetsning när alla konsoltillverkare visade upp det allra bästa för att bräcka varandra. Där i mitten stod vi spelare och var vinnarna.
Det börjar kännas som slutet på en era. Jag började spela TV-spel på allvar vid 90-talets början. Sonic the Hedgehog, som fick mig att välja Sega över Nintendo, släpptes 1991. På den vägen var det. Jag kan dela in min historia som konsolspelare i flera perioder:
1991-2001 – Sega-perioden
2002-2022 – Xbox-perioden
2023-(2027?) – PlayStation-perioden
Alla vet vad som hände år 2001: Sega tvingades dra sig ur som konsoltillverkare. Dreamcast lades ned och Segas spel kom hädanefter att släppas till de forna konkurrenternas format. Det var en tung tid som gammal Sega-räv. Men livet går vidare, och det fanns en ny spelare på arenan. Xbox kändes ny, fräsch och kraftfull.
Nu är det Xbox som står inför ett liknande scenario. Situationen är förstås på många sätt annorlunda: Microsoft är ett av världens rikaste företag och numera är Microsoft Gaming världens största spelutgivare. Men de är de facto på väg att backa ur som konsoltillverkare, och det kommer få konsekvenser inte bara för de mest lojala Xbox-fansen utan för hela branschen. Utan en seriös konkurrent mot PS6, hur kommer Sony agera?
Vissa skulle säga utvecklingen som helhet är ett tecken på att spelbranschen håller på att växa upp. Mogna. Jag köper det resonemanget i hög grad. Men jag kanske inte vill att branschen ska mogna? Tänk om jag inte vill att min älskade spelbransch, med olika spelkonsoler, ska bli som alla andra?
Förändringens vind blåser och vi gamla dinosaurier kommer tvingas anpassa oss. Det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Men här och nu känner jag mest för att snegla på spelsamlingen och tänka, delvis mot bättre vetande, att allt var bättre förr. En del var faktiskt det.
Tidigare bloggat:
Är konsolspelande på väg att dö?