Tiden går som ni kanske har märkt. I går den 8 juli markerade 30-årsjubiléet av Sega Saturns lansering i Europa. Vi pratar alltså om en lansering mitt i sommaren. Det var bara ett av många misstag som Sega begick.
Själv köpte jag inte Saturn förrän sommaren 1997. Det är åtminstone då jag tror att det var. Det var i Göteborg, så mycket minns jag. Och om mitt minne inte sviker mig var expediten bakom disken i affären påtagligt förvånad. Varför valde han inte PlayStation? tycktes han tänka. Och det tänkte han förmodligen.
Det var en tid när det hände mycket i branschen. Sonys nya PlayStation stormade fram över världen. Saturn gick hyggligt i Japan efter en bra start, men i väst kom det aldrig att gå bra.
För min del var åren med Saturn en lägstanotering i mitt spelintresse. Både på grund av att det var i tonåren, när så mycket annat händer, men också för att Saturn i väst var en svag period från Sega. Vi fick inte ens ett riktigt nytt Sonic i 3D. Det var en besvikelse efter så många fina Sonic-spel till Mega Drive.
Därmed inte sagt att det helt saknades spel. Jag har fina minnen av Sega Rally, Sonic R och Virtua Fighter 2, men också multiformatstitlar som Resident Evil och Tomb Raider (som släpptes först på Saturn).
Precis som Xbox One lade grunden för misslyckandet med Xbox Series X/S lade Saturn grunden för misslyckandet med Dreamcast. Sega hade begått för många misstag för att folk skulle våga lita på dem igen.
Läs mer om Saturns 30 år hos Segasaturnshiro!