Välj en sida

Det finns spel som underhåller kungligt och är roliga. Och så finns det spel som förändrar spelmediet, sätter sig i magen en lång tid efter att vi klarat ut dem eller bara är så där fantastiskt engagerande.

Här är några av dem!

Halo: Combat Evolved (Xbox)
Det har sagts många gånger och förtjänar att upprepas igen och igen: utan Halo ingen fortsättning på Microsofts konsolprojekt Xbox. Bungies mästerverk blev en räddande ängel. Det fanns en god anledning till det, för Halo var ett fantastiskt spel med perfekt kontroll, spännande berättelse, utsökt grafik och en strålande atmosfär rakt igenom. FPS på konsol hade aldrig sett ut så här.

Shenmue II (Dreamcast, Xbox)
Det första spelet sög in mig fullständigt. Jag anpassade mitt spelande efter dygnsrytmen i spelet och verkligheten. När Ryo sov, sov jag. Yu Suzukis mysterieepos var oerhört fängslande, men det var först i det andra spelet som det även blev storslaget. Den fjärde skivan, som är en sorts nedvarvning efter en väldigt intensiv tid med mycket action, innehåller inga strider utan är en rent meditativ upplevelse på en promenad genom skogar och över berg. Inget annat spel har riktigt lyckats med detta vare sig före eller efter. Inte på samma sätt.

Detroit: Become Human (PS4)
Efter en ganska frustrerande men icke desto mindre intressant upplevelse med Heavy Rain visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig med Quantic Dreams PS4-debut. Det jag fick var en överraskande välberättad och engagerande berättelse. Detroit är ett av de spel som berört mig allra mest. Mycket hade det med karaktärernas mänsklighet att göra (trots att de är androider). Det var helt enkelt väldigt lätt att bry sig om dem och när deras liv låg i mina händer uppstod inte sällan ett obehag.

Inside (PS4, XBO, Switch)
Få spel har med så enkla uttrycksformer lyckats vara så uttrycksfulla som Playdeads Inside. En ensam liten ansiktslös pojke som slåss mot en kall, hård och skoningslös värld. Symboliken är ofta tydlig, men allt är i slutändan öppet för tolkningar. Trots supersimpel kontroll, total avsaknad av dialog och nästan ingen musik lyckas Inside sätta sig i magen som få andra spel.

BioShock Infinite (PS3, Xbox 360)
BioShock var en medvetet klaustrofobisk upplevelse. BioShock Infinite hade inte alls den känslan, men var ett ännu bättre spel. Vi får utforska ännu en dystopi, denna gång ovan molnen, och bekämpa minst sagt annorlunda fiender. Introt är fortfarande ett av de vackraste som någonsin gjorts i ett spel. Det sätter verkligen stämningen för resten av äventyret, som jag älskade och fortfarande älskar från den första sekunden till den sista.

The Last of Us (PS3, PS4)
När det gäller starka berättelser står The Last of Us i en klass för sig. Det beror inte främst på att berättelsen i sig är särskilt märkvärdig utan på leveransen från skådespelarna. Vi är inte bortskämda med denna kvalitet i ett spel, och här visade Naughty Dog att de bemästrar formatet till fulländning. Att de sedan gick vilse i uppföljaren är en annan historia.

(Visited 103 times, 1 visits today)