Det har gått 20 år sedan Sega tog det drastiska men oundvikliga beslutet att lägga ned produktionen av Dreamcast, lämna konsolscenen och börja utveckla spel till sina forna konkurrenter Nintendo, Sony och Microsoft. Det var ett beslut som sved för alla fans där ute, och det måste ha varit oerhört tungt för Sega som ju varit pionjärer och under 16-bitseran faktiskt på allvar lyckades utmana Nintendo.
Två decennier har alltså passerat och spelbranschen har förändrats en hel del. Men inte så mycket som jag kanske hade trott om du frågat mig då. Vi spelar fortfarande på tämligen traditionella spelkonsoler, vi stoppar fortfarande skivor i en skivläsare. Även om alltfler köper digitalt är det fysiska spelmediet inte dött.
Onlinespel har förstås exploderat sedan dess, men Sega inledde i praktiken denna moderna era med sitt SegaNet (Dreamarena i Europa). Microsoft tog det vidare med Xbox Live och resten är, som det heter, historia.
Det fanns en uppfattning bland dåtidens speljournalister, och säkert bland många andra också, att Segas uttåg från konsolmarknaden skulle vara en vinst för alla. Super PLAY:s Tobias Bjarneby uttryckte denna uppfattning i en ledartext. I realiteten blev det väl ungefär tvärt om.
Sega släpptes visserligen ett antal bra spel som varit under utveckling till Dreamcast till konkurrenterna, där Super Monkey Ball (Gamecube), Panzer Dragoon Orta (Xbox) och Virtua Fighter 4 (PS2) var de kanske starkast lysande stjärnorna. Men sedan dess har Sega inte stått att känna igen.
I dag får vi ett nytt Sonic med några års mellanrum och det är nästan alltid en ny katastrof. Sega är även utvecklare eller utgivare för Football Manager, Yakuza, Total War och några till. I övrigt är det tomt. Phantasy Star finns visserligen fortfarande, men i ytterst begränsad skala.
År 2000, som kan ha varit Segas mest produktiva år någonsin, med spel som Jet Set Radio, Daytona USA; 18: Wheeler American Pro Trucker, Skies of Arcadia och Phantasy Star Online (kom till Europa i början av 2001) såg framtiden från en simpel Sega-spelarens perspektiv ljus ut. De pumpade ut spel med en fantastisk variation och överlag hög kvalitet. Många låg fortfarande i pipelinen när pluggen för Dreamcast drogs ur.
Detta Sega finns inte längre. Allt som återstår är att gå tillbaka till de spel som släpptes. Ibland får jag faktiskt lust att i ett slags nostalgirus låsa in mig med min Mega Drive, Saturn och Dreamcast och låtsas att världen utanför inte existerar och att det är det gyllene år 2000 igen.
Sega var intressanta i början av sin intåg.
Då dem kom med Genesis.
Innan dess var dem inte lika kommersiellt lyckade.
Och därefter så tappade dem fotfäste.
Jag kommer ihåg att Genesis var väldigt lyckad.
Men när Dreamcast kom. Så var det en inre röst som var övertygad om att Sega skulle floppa. Pga alla misstag och fel kalkylerande så var lilla jag helt bestämd på att Sega var slut då.
Och det visade sig att lilla jag kunde skapa scenarion i skallen som slutade med rätt beslut. Idag tycker jag det är tråkigt att de gick i konkurs.
Men då tyckte jag att det var rättvist.
Idag vill jag skaffa en Dreamcast. Men då måste jag ha en större lägenhet
Detta är vad jag tyckte och tycker om Sega kort & gott.
Sega gick aldrig i konkurs, däremot hade de sannolikt gjort det om de inte tagit det svåra beslutet att lägga ned konsoltillverkningen. Dreamcast var en förlustmaskin utan dess like. Dreamcast är liten och nätt så du behöver ingen stor lägenhet. 🙂
När jag sa Sega gick i konkurs.
Så mena jag på konsolfronten.
Jag tycker inte om att ha många konsoler i en och samma rum.
OK, du menade så.