Jag har egentligen aldrig haft PlayStation som min primära spelplattform. Snarare gick jag från Sega till Xbox. Men jag har alltid respekterat Sony för deras förmåga att erbjuda bra spelkonsoler och en pålitlig ström av riktigt bra spel. Ofta exklusiva.
PlayStation har genom åren blivit synonymt med just exklusiva spel. Till och med PlayStation 3, en generation där så mycket gick så fel, erbjöd en hel drös av riktigt bra exklusiva titlar i slutändan. Tre Uncharted, The Last of Us, Little Big Planet, Ratchet & Clank i drivor, Gran Turismo 5 och 6…
Spel har aldrig varit en bristvara på PlayStation. Någonsin. Sony har klantat till andra saker genom åren. Prissättning. Handkontroller. Digitala tjänster. Men spelen har lockat fansen tillbaka varje gång.
Så känns det inte nu. PlayStation 5 är inte en spännande plattform, och när vi summerar denna generation är jag övertygad om att en förkrossande majoritet kommer hävda att det är den sämsta PlayStation-generationen någonsin.
Det är emellertid något mer som hänt med Sony. Backa bandet i 15 år och Sony hade inte bara spelkonsoler, både stationära och bärbara, utan också laptops, nya TV-modeller, mobiltelefoner. Nu är nästan allt detta borta. Vaio sålde Sony 2014, och i dag är de minoritetsägare i ett bolag som endast säljer datorer i Japan. TV-satsningen är över – Sony har sålt Bravia till kinesiska TCL. Xperia-telefonerna är i princip utraderade från marknaden, årets toppmodell var förmodligen den sista.
Så vad finns kvar av det gamla stolta japanska bolaget i dag? Musik och film är förstås fortsatt en stor grej. Men Sony lägger krokben för sig själva när de fasar ut spel på Blu-ray. Sony äger nämligen Blu-ray och tjänar pengar på varje skiva som trycks. Är det film på skiva som kommer härnäst?
Nej, Sony går inte riktigt att känna igen. Om de sabbar PlayStation har de inte så mycket kvar.