Få i dag minns den stora TV-spelskraschen på 1980-talet. Men det pratas fortfarande om den ibland. Bilden av kraschen är miljontals nedgrävda kopior av Ataris E.T. Det finns en del som tyder på att branschen är på väg mot en krasch igen.
Dels har vi de skenande priserna på komponenter till följd av AI-utbyggnaden.
Detta drabbar inte bara konsolbranschen utan slår brett mot allt från hårddiskar till annan elektronik. Detta är en komplicerande faktor men förklarar inte alla problem som TV- och datorspelsbranschen genomgår just nu. Det främsta problemet hittar vi snarare nedan.
Dels har vi mångdubblade kostnader för AAA-spelutveckling.
I senaste numret av den brittiska spelbibeln Edge utvecklar Raph Koster från Playable Worlds detta. Han varnade för den ohållbara kostnadsutvecklingen redan 2005. Då, för över 20 år sedan, säger Koster att han konstaterade att kostnaden för spelutveckling tiodubblades vart tionde år.
Drygt tio år senare, 2017, stod han fast vid sin analys. Inflationsjusterat kunde han se att kostnaden för AAA-spel gått från en miljon dollar vid 90-talets mitt till tio miljoner runt 2005 och 100 miljoner 2015. I dag är det inte unikt med spel som kostar 250 miljoner dollar och uppåt. Rykten om Naughty Dogs kommande Intergalactic: The Heretic Prophet gör gällande att det kommer landa på runt 400 miljoner dollar innan allt är klart, men det återstår att se. Omöjligt är det dessvärre inte.
Den tidigare PlayStationchefen Shawn Layden, numera en åsiktsmaskin i sociala medier, är inne på samma spår. Trenden måste brytas: ”Om ett spel bedöms dra in 50 miljoner? OK, låt oss hitta en modell där det är en bra sak, inte en dålig, att tjäna 50 miljoner.”
Utvecklingen är ohållbar, det är de flesta överens om. De skenande kostnaderna, som även innebär att spel tar en evighet att utveckla, driver alltsammans ned i avgrunden.
Kan AI vara räddningen? Kanske inte ändå. Tencents tidigare affärsutvecklingschef Amir Satvat hävdar att han see hur team har skurit ned på personalstyrkan i tron att AI-verktyg kommer kunna ersätta människor. Effekten har blivit att de börjat nyanställa igen. Så AI är förmodligen inte heller en magisk och enkel lösning på problemet med svällande team och skenande kostnader.
Indieteam på några få individer berörs förstås inte av detta på samma sätt. Finansiering och risk är alltid en viktig del av en mindre studios verklighet. Men att bli uppköpt av en större utgivare är inte sällan en falsk trygghet. Det ser ut som en trygg lösning i början, men när utgivaren ska maximera vinsten eller spara pengar, eller både och, kan dessa små utvecklare ryka på dagen.
Det var just det som hände studion bakom Oxenfree, Night School Studio, efter att de köpts upp av Netflix. Nu är de borta. Det pågår just nu ett blodbad i västvärlden med tusentals utvecklare som blir av med jobbet och studior som stängs eller avknoppas. Just nu syns inget tydligt slut på detta.
Jag tror inte att det vi ser kan kallas en krasch i ordet rätta bemärkelse. Det är dock en bransch som inte mår bra, en bransch som har svällt alldeles för fort. Det är inte hållbart att mångdubbla arbetsstyrkan, flytta in i svindyra lokaler på USA:s västkust och utveckla ett spel i sju år om du inte har en diamant i din katalog som kommer att sälja mer än allt annat. Vilket väldigt få studior har. Rockstar är ett unikum i spelvärlden, och succéer som Fortnite och Rocket League växer inte på träd.
Intressant nog ser vi inte alls detta i Japan. Nintendo höjde nyligen lönerna för sina anställda, och klassiska utvecklare som Konami och Capcom frodas. Efter att ha hamnat i skuggan i något decennium är öst helt klart på väg tillbaka igen. Samtidigt fortsätter blodbadet hos västvärldens spelutvecklare. Och det är helt och hållet självförvållat.