Det är mycket doom and gloom i spelbranschen just nu. Uppsägningar och nedläggningar dominerar nyhetsflödet (samtidigt som Nintendo höjer lönerna för sina anställda, men sådant drunknar i det negativa flödet).
Priserna är på väg att skrämma bort många gamers från konsoler. TV-spel riskerar att bli en hobby för ett välbärgat fåtal i stället för ett intresse för den breda massan. Innan PlayStation förändrade branschen och lyckades göra TV-spel till något allmänt accepterat och ”coolt” för fler än bara tioåriga pojkar hade vi en betydligt mindre marknad.
Nu riskerar vi att backa hela vägen tillbaka till 90-talets början, från det gemensamma vardagsrummet till pojkrummen igen. Med skillnaden att dessa pojkar nu är fullvuxna män som prioriterar spel framför allt annat. Men även bland dessa gamers finns det många som är högst tveksamma till att lägga ut över 10 000 kronor på en spelkonsol. Ska man äga alla konsoler, vilket många av oss vill, blir det helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart.
Jag har tittat igenom spelutbud, priser och vad alla konsoler under alla generationer ända tillbaka till NES-eran erbjöd och kan inte annat än landa i en väldigt enkel slutsats: den innevarande generationen är den sämsta hittills.
Nej, det saknas inte bra spel att spela. Jag har fullt upp som vanligt. Men jag saknar personligen de där tiopoängarna, de där spelen som ruskar om en och golvar en i soffan. Jag har inte upplevt något som matchar The Last of Us. Eller BioShock Infinite. Eller Uncharted. Eller Detroit Become Human. De där spelen som spände bågen, tog berättande till en ny nivå och gjorde att branschen kändes ännu lite mer mogen än året före.
Det räcker att dra några korta jämförelser med vilka spel som släpptes till NES, Mega Drive, PlayStation, Dreamcast, Xbox 360 och PlayStation 4 för att inse att tyngden och betydelsen av de bästa spelen under dessa generationer var något helt annat än det vi får i dag. Det bara är så.
Oavsett hur vi vänder och vrider på saken har den pågående generationen varit en besvikelse. Det finns förstås några bidragande orsaker till att det har blivit så här. Både PlayStation 5 och Xbox Series X/S lanserades mitt under en pandemi. Detta gjorde tillgången väldigt begränsad. Många spel som var tänkta att bli exklusiva för de nya konsolerna släpptes i stället som crossgen-titlar. Det gick således alldeles utmärkt att spela God of War: Ragnarök på PS4 också.
Nu står vi inför AI:s påverkan på branschen i form av skenande priser. Ingen generation har genomgått så här många och kraftiga prishöjningar. PS5 säljer fortfarande, även om den backar nu månad för månad. Xbox har i princip närmast sig nollpunkten och säljer inte alls längre.
Kanske har vi blivit lite bortskämda. Varje generation har historiskt bjudit på ett tydligt tekniskt steg, vi har golvats av grafik i Sonic Adventure, av fantastiskt gameplay i Super Mario Galaxy och av makalösa berättelser i The Witcher III. Det kanske inte kan fortsätta i all evighet. AAA-spel tar numera just en evighet att utveckla, och det är ett problem i sig.