I 35 år har jag spelat TV-spel. Köpt spel och konsoler, lagt det mesta till samlingen. Byggt ett spelbibliotek till en rad olika format. Mina pengar har gått rakt in i fickan hos Sega, Microsoft, Sony och Nintendo.
Sonys beslut att avsluta stödet för fysisk spelmedia till PlayStation från och med 2028 har sänt chockvågor över hela spelbranschen. Många är väldigt tagna på sängen, och kritiken har som väntat varit hård. Sony måste ha förutsett denna reaktion.
Kanske är jag en gammal gubbjävel som inte gillar förändringar. Men jag vill menar att frågan om fysisk media är större och viktigare än att avfärdas som gnäll från oss 40-plussare. Det handlar dels om konsumenträttigheter men också om att vi som faktiskt bryr oss om spel på riktigt vill att spel ska vara tillgängliga för nya generationer i framtiden.
När det blev tydligt att Xbox började röra sig bort från fysiska utgåvor beslöt jag att migrera alltmer till PS5 och köpa spelen där i stället. Vissa spel har jag fortsatt att köpa till min Xbox Series X, spel som ”hör hemma där”. Forza Horizon 6 är inte släppt till PS5 än så det var inte så mycket att välja på. Men Halo: Campaign Evolved vill jag spela på Xbox. I övrigt köper jag numera det mesta till PS5 sedan över ett år tillbaka.
Men nu… vet jag inte riktigt hur jag ska tänka. Sony vill ju uppenbarligen inte att vi köper fysiska spel till deras plattform längre. De vill låsa fast oss i deras PlayStation Store. Därmed upphör alla fördelar med att spela på konsol. På PC kan vi åtminstone välja mellan Steam, EGS och GOG.
Sony har en enda fördel kvar: exklusiva spel. Men det bygger också på att de faktiskt levererar, och det har de inte gjort under PS5-generationen. Astro Bot är det enda spel jag personligen anser är så bra att det är värt att äga en PS5 för.
Adam Koralik har en YouTube-kanal jag följer sedan många år, mycket tack vare att den är så härligt retro och enkel till formatet men också för de intressanta diskussionerna. Han sammanfattar mina känslor ganska väl:
People are asking what would it take for you to get a PS6. The simple truth is I’m not tempted. […] It’s trying to pitch food to me that I find disgusting. […] But people tell me I’m ”gonna miss out on all of these great games”. Dude, I don’t care. What am I losing out on? PS5 in nearly six year has offered us a handful of meaningful exclusive content. It’s not to say there aren’t new games that are worth playing but the means by which I’m told I have to experience them I find morally reprehensible and unacceptable.
Vi närmar oss nu punkten när jag, som spelat TV-spel i 35 år och varit med i varje konsolgeneration under dessa år känner att jag och konsolbranschen börjar närma oss en skilsmässa.
Jag kommer inte kunna motivera ett köp av Xbox Helix eller PS6 på 12-15 000 kr. Det är inträdesbiljetten. Men lägg därtill att de slutar med fysisk media, tvingar in oss i ett slutet digitalt distributionssystem och får full kontroll över prissättningen. Jag som samlar och älskar att äga ska alltså tvingas in i vad som i grunden är hyrspel. Spel som kan plockas bort när som helst. PS6 kommer vara lika användbar som en tegelsten i framtiden när Sony stänger servrarna.
Det finns ingen som helst fördel för mig som konsument här. De enda som gynnas är Sony/Microsoft och deras aktieägare.
Samtidigt är allt detta en del av livet. Allt har en början och ett slut. Det gäller relationer, arbete och hobbies. Så också min tid som konsolspelare. Ett slut för fysiska spelmedia innebär inte slutet för mitt spelande. Men det kommer förändras i grunden.
Jag kommer mest sannolikt rikta uppmärksamheten, pengarna och tiden mot retro från 2028 och framåt. Det finns så oerhört mycket att spela. Just nu håller jag exempelvis på att utforska Game Gear och Mega-CD, två kommersiellt misslyckade format som har många intressanta spel värda att upptäcka.
Innebär inte detta att jag kommer missa en del nya spel i framtiden? Jo. Men då får det väl bli så. Konsolbranschen håller nämligen på att utvecklas till något jag inte vill vara en del av.