Danska IO Interactive har tagit sig an filmvärldens mest kända spion. Resultatet är lite blandat, men det går inte att förneka att det finns många goda intentioner här.

Jag har aldrig varit ett stort Bondfan. Mission: Impossible är mer i min smak. Men de äldre Bondfilmerna med Sean Connery och Roger Moore har förstås en alldeles särskild charm som är lika tidlös som temat om patriotism, spioneri och dubbelspel.

I stället för att försöka passa in i ett färdigt narrativ har IO Interactive valt att börja om från början. First Light är en prequel som skiljer sig från andra Bondspel de senaste 30 åren genom att vi får följa James Bond som oerfaren yngling i ett parallellt universum. Här är Bond en kaxig ung man med potential som försöker förtjäna rollen som den välkände agenten som boxar bovar, charmar damer och rattar alla tänkbara fordon när han räddar världen. Det är uppenbart att de tänker sig detta som första delen i en ny serie.

På ytan ser First Light alldeles strålande ut, och jag var förtjust när jag såg de trailrar som släpptes månaderna innan spelet slutligen lanserades. Men upplevelsen att spela det är inte fullt lika gnistrande.

First Light är överlag ett snyggt spel, inget snack om saken. Miljöerna är detaljrika och genomtänkta. Men det dras med en del mindre buggar, spelet frös för mig lite för många gånger, och väldigt ojämna ansiktsanimationer. Värre är att spelet är proppat med dialogrutor och markörer som tar mig helt ur illusionen. Det känns som Assassin’s Creed på sämsta tänkbara sätt.

Jag är inte alls särskilt imponerad under de första timmarna. Det är som att detta spel försöker hävda sig lite mer än det faktiskt klarar av att leverera. Mycket känns extremt mycket som Hitman men utan att lyfta det ytterligare en nivå. Stundom får jag en osökt känsla av Indiana Jones and the Great Circle utan att det når Machinesgames verk i atmosfär, grafik och charm. Och det är uppenbart att Uncharted är en viktig inspirationskälla, men det når aldrig riktigt den kvaliteten i dramaturgi eller äventyrskänsla. First Light befinner sig hela tiden lite bakom genrens bästa.

Efter ett uppdrag på ett slovakiskt hotell börjar det arta sig något. Nu höjs insatserna, berättelsen tar fart och spelet får också mer action. Det är inte odelat positivt, för även om striderna fungerar helt OK är de inte alls spelets starkaste sida. Framför allt har IO Interactive, till synes pliktskyldigt, pressat in alldeles för många av dem.

Det är synd att det bitvis blir så stort fokus på ändlösa strider. Det blir enahanda, finesslöst och långtråkigt med alltför många hjärndöda fiender och röda tunnor som exploderar och är inte ett dugg bättre än vilket genomsnittligt actionspel som helst. First Light är inte det första och förmodligen inte heller det sista actionspelet som hade mått bättre av att skala bort de flesta av dessa strider och lägga fokus på sådant som utvecklarna gör bättre. Sådant som bättre förverkligar den vision som jag gissar att studion hade med detta projekt.

Jag har faktiskt lite roligare när jag får möjlighet att slåss med nävarna. Inte för att fajterna är särskilt avancerade utan för att Bond kan nyttja miljöerna till sin fördel och det ser ganska effektfullt ut.

Bäst är First Light när jag får använda de finesser som Bond begåvas med. Som den magiska Omega-klockan Q Watch med vilken jag både kan hacka saker, påverka min omgivning och göra fiender illamående. Eller möjligheten att charma mig ur en knivig situation. De leksaker som Bond får av Q är åtminstone roliga till en början, men jag förväntas använda Q Watch på tok för mycket vilket snabbt gör att den känns som vilket vapen som helst snarare än den fiffiga uppfinning som hör hemma i Bonds lite mystiska värld där allt tycks möjligt.

Pang, pang, pang.

Uppdragen är ömsom fågel, ömsom fisk. När jag en bit in i spelet ska försöka trolla fram en miljon kronor för att få tillträde till en person och ta berättelsen framåt går Bond omkring och leker Ryo Hazuki i Shenmue. Det känns anmärkningsvärt apart i just detta spel. Jag kan visserligen uppskatta variationen, men kvaliteten i uppdragen är onekligen svajig.

Stundom försöker First Light vara något av en interaktiv film där lägligt utplacerade quick time events ska få sekvensen att flyta. Dessa ganska styltiga QTE känns instoppade mer som nödlösningar än som något coolt som förhöjer upplevelsen.

Något som IO Interactive överlag har lyckats väldigt bra med är tempoväxlingarna och variationen i gameplay. Här blandas klassisk stealth och lika klassiska strider med utforskning och biljakter. Visst är det aningen styrt och skriptat, men det fungerar och underhåller. Det är faktiskt väldigt sällan First Light är direkt tråkigt.

Baksidan av detta är att helhetsupplevelsen blir något splittrad. I ena stunden är Bond den charmige och kvicktänkte spionen som bluffar, avlyssnar samtal, stjäl passerkort och lurar sig in bakom kulisserna för att söka information. Då är det rätt stämning och kul att leta alternativa vägar till målet. Men i den andra skjuter Bond hundratals kulor mot rader av tungt beväpnade fiender, och då känns spelet som ett av alla andra actionspel jag har spelat de senaste 30 åren.

Jag var ganska exalterad inför det här spelet, men 007 First Light lever inte riktigt upp till mina högt ställda förväntningar. Det är alls inget dåligt spel. Det har tvärtom en hel del som talar för det, har hyggligt med charm, stiliga och varierade miljöer, alldeles utmärkta röstskådespelare och erbjuder en välberättad historia och mycket Bondkänsla. Men det förlorar sig lite i alltför många medelmåttiga actionsekvenser och vågar inte lägga tyngdpunkten där det faktiskt glänser lite. Sammantaget missar det på lite för många punkter för att nå gräddan i action- och äventyrsgenren.

Rekommenderar jag ändå detta till Bondfans och alla som gillar action- och äventyrsspel i största allmänhet? Ja, utan större tvekan, och jag hoppas att IO Interactive får chansen att utveckla konceptet i en uppföljare.

Jag är definitivt öppen för mer av danskarnas agent 007. Det finns nämligen mycket i detta underhållande och ganska välgjorda spel som verkligen känns som Bond i spelform. Förvänta dig bara inget nytt Uncharted.

+ Bondkänslan finns här
+ Välberättad story
+ Utmärkt röstskådespel
+ Biljakter, stealth och strider avlöser varandra

– Striderna blir tjatiga
Helhetsupplevelsen är något spretig
– Stjäl från andra spel men erbjuder lite nytt
– Fiendernas AI är inget att skryta med

SLUTOMDÖME: Bond är pånyttfödd i en omstart som nästan når sin potential

Betyg: 7/10

Spelat på: Xbox Series X
Övriga format: PC, PS5

(Visited 125 times, 1 visits today)