Mission: Impossible – The Final Reckoning är inte bara den andra och avslutande delen på en berättelse. Det är också en värdig avslutning på hela serien som vi följt med Tom Cruise i huvudrollen som Ethan Hunt sedan 2022. Det är nästan ett kvartssekel av halsbrytande actionscener, galna stunts, snyggt regisserade slagsmål, vackra damer, onda skurkar och tekniska mojänger. Allt dränkt i charm.
The Final Reckoning tar vid två månader efter The Dead Reckoning Part One. Berättelsen fortsätter, men vi ges också många tillbakablickar. Filmen blir ett slags bokslut av Ethan Hunts karriär.
Precis som de tidigare Mission: Impossible-filmerna innehåller The Final Reckoning några vassa stuntscener, denna gång i, på, under och över ett mindre flygplan. Frånsett denna och en intensiv ubåtsscen är det dock mindre av den varan den här gången. Det känns lite som att manusförfattarna fått slut på bränsle.
The Final Reckoning är också lite för lång för sitt eget bästa. Filmen hade tjänat på kapas med minst 20 minuter, det hade gynnat tempot. Nu dränks vi i flashbacks och övertydliga förklaringar som idiotförklarar tittaren. Det hade vi klarat oss utan. Trots filmens 2 timmar och 40 minuter känns vissa scener nedklippta och får abrupta slut på ett sätt som känns märkligt och hafsigt.
Faktum är att det verkar som att de under inspelningen kom på att denna film skulle bli den sista och började bygga ett narrativ och anpassa allt för detta. Inklusive att tillrättalägga berättelsen i tidigare filmer och att byta filmtitel från The Dead Reckoning Part Two till The Final Reckoning (vars titel upprepas flertalet gånger i filmen). Det hela känns lite intvingat med skohornet.
I slutändan är ändå The Final Reckoning ett värdigt avslut. Det knyter ihop tidigare delar av filmserien på ett hyggligt vis, erbjuder förväntad välregisserad action och sätter punkt. Men det är inte den fullpoängare som serien hade förtjänat. Jag hade hoppats på något lite mer storslaget än det här.
Betyg: 3/5
