Ni vet den där tvekan som är lätt att känna när man ska avsluta en prenumeration, vilket innebär att upphöra med en vana, av någonting. En tidning, en tjänst av något slag, eller som i detta fall en prenumerationstjänst för spel. Hur ska det gå? Kommer det uppstå abstinens, tandagnisslan, kanske rent av obehag?
Jag har avslutat Game Pass. Det är ett tag sedan nu. Jag lät prenumerationen löpa hela januari ut, men sedan fick det vara nog. Det nya högre priset hann slå igenom i en månad innan jag slutligen beslöt att nej, nu räcker det. Jag utnyttjar inte detta tillräckligt mycket för att det ska vara värt närmare 300 kronor varje månad.
Game Pass är en tjänst jag hade prenumererat på i över åtta års tid och både gillat och hyllat. Länge var det utan minsta tvekan ”the best deal in gaming”. Sedan började prisökningarna. Den första var rimlig. Men fjolårets 50-procentiga mastodontprisökning var inte försvarbar. Inte för mig.
Så hur är livet utan Game Pass? Finns det abstinens? Förvånansvärt lite, faktiskt. Jag trodde att jag skulle sitta och scrolla efter titlar på Game Pass som jag vill spela men inte kan. Men jag har fullt upp med Resident Evil Requiem just nu, vilket som bekant inte finns på Game Pass. Och backloggen är ganska välfylld för tillfället.
I april kommer visserligen Replaced, men om det verkar bli så bra som många hoppas är det ju möjligt att köpa det. Jag har inte sett något rekommenderat pris på det än, men gissar att det landar någonstans runt 300 kronor. Vilket är detsamma som en månads Game Pass – med fördelen att jag inte behöver känna mig stressad att bli klar med det.
Jag har redan förbokat Forza Horizon 6, också det till Xbox, som släpps i maj. Det är värt ungefär två månaders Game Pass-abonnemang. Kanske är det så det får bli nu framöver. Färre tjänster, fler spelköp. Mer traditionellt.
För grejen med den sortens tjänster som Game Pass är att dess värde endast består så länge vi betalar. Så fort betalningen upphör förlorar vi allt vi tyckte att vi ”ägde”, eller åtminstone hade tillgång till. Detta är den uppenbara baksidan med en prenumerationsbaserad värdemodell på dagens marknad. Oavsett om det är böcker, film, musik eller spel vi konsumerar.
Vi konsumenter är bara värda något så länge vi betalar. Och vi äger absolut ingenting.