Ända sedan smarttelefoner blev en grej har jag nästan uteslutande köpt Samsungs Galaxy S-serie. Jag brukar ha dem i snitt tre år innan jag uppgraderar.
Fortfarande tittar jag lite nostalgiskt tillbaka på min Galaxy S3, som var en fantastisk telefon: tunn, snabb, modern, bra skärm och med en rad finesser som jag inte såg på andra telefoner.
När jag senast uppgraderade gick jag från S till Note. Note9 är även det en fantastisk telefon, och till skillnad från S-modellerna har den S Pen, som är smidig (även om jag inte använt den så mycket som jag kanske först föreställde mig).
På sistone har dock min Note9 börjat fulkrångla. Batteriet laddar ur från 30 till 0 procent på några ögonblick, den slutade läsa SD-kortet och skärmen har blivit helt svart vid några tillfällen och skrämt slag på mig. Det går fortfarande att trycka på skärmen, så telefonen är på och fungerar. Men skärmen är svart. Med hjälp av internet har jag lyckats avhjälpa problemet varje gång.
Så. Det började kännas som dags att kanske titta på en ny lur. Jag började snegla på Sonys modeller. Jag har alltid dragits till det annorlunda (jag ägde N-Gage, för tusan!), och även om Sony tragiskt nog har utraderats på marknaden de senaste åren släpper de fortfarande telefoner i flaggskeppsklassen.
Jag blev genast nyfiken på Xperia 1 III (ja, namnet är obegripligt, men det ska tydligt uttalas 1 Mark III). Den känns old school med en sober design, fysiska knappar på sidan, hörlursuttag och expanderbart minne, men har den senaste tekniken med 120hz OLED-skärm i 4K och 6,5 tum i storleken 21:9. Den är så att säga långsmal och lättare att hålla i för oss som inte har dasslock till händer – min Note9 är ett gränsfall och lätt att tappa med en hand. Dessutom har den ett batteri på 4500mAh, vilket inte är bäst i klassen men fortfarande bra, och en kamera med massor av funktioner som verkar hur enkla som helst att använda. Sony kan kameror, trots allt.
Xperia 1 III kort sagt är en superb telefon, och jag började bli redo att köpa den. Men först var jag tvungen att kolla några videorecensioner (kolla utmärkte Marques Brownlees), och det var nu problemen började hopa sig. Batteritiden, som är en av de absolut viktigaste parametrarna för mig, dräneras av att Sony av någon outgrundlig anledning valt att ha en skärm som är låst till 4K hela tiden. Det går inte att ändra till 1080p. Skärmens 21:9-läge gör att vissa appar inte fungerar så bra, däribland Instagram. Man får dras med svarta kanter.
Och slutligen en petitess som jag vet skulle reta gallfeber på mig: att vända skärmen (auto rotate) tar cirka tre sekunder. På riktigt.
Summa summarum skulle Xperia 1 III inte bli ett kliv upp från min Note9 på något märkbart sätt, och då är det inte försvarbart att pynta 13 000 kr. Om min Note9 ger upp helt och hållet får jag börja fundera på saken igen. Kanske.