Det var den dyraste filmen genom tiderna. James Cameron höll på att ge många skrämselhicka när han skulle förverkliga sin version av Romeo & Julia ombord på Titanic. Men 1,5 miljarder kronor senare var filmen färdig och succén lät inte vänta på sig. Det blev inte bara den dyraste utan också den mest inkomstbringande filmen dittills med närmare 20 inspelade miljarder.
Titanic fyller 25 år om ett år, så det är inte jubileum riktigt än. Men jag såg om den för att se hur hela filmen håller. Den är trots allt över tre timmar lång, och har en rätt långsam start. Åren har gått och mycket vatten har runnit under Hollywoods broar. Katastroffilmen som genrer har dessutom nästan dött ut.
Faktum är att detta hantverk fortfarande står sig överraskande bra. Det är än i dag en riktigt bra film, och det beror på att allt är så pass gediget gjort (även om det tekniska alltid har varit styrkan i Camerons filmer och är det också här).
Övergången mellan nutid och dåtid förblir det smartaste och mest engagerande sättet att berätta denna historia på. Vi vet redan från början hur det kommer sluta för fartyget och de flesta ombord, vilket gör dåtidsberättelsen lite som att se en olycka i slow motion utan att kunna ingripa. Hoppen mellan dåtid och nutid knyts ihop mycket väl genom hela filmen, och slutet är synnerligen tillfredsställande.
Specialeffekter åldras. Camerons Terminator 2 var dock en film där effekterna imponerade även många år senare, och Titanic sällar sig till samma kategori. Det som inte riktigt håller är de datoranimerade vatteneffekterna. Men mycket i filmen är inte främst effekter utan byggt, antingen i fullt storlek eller i modell. Det är kombinationen av fullskaliga återskapade miljöer, fantastiska modeller och datorgenererade effekter som gör helheten så övertygande. Än i dag lyckas Titanic med att ge tittaren en ”du är där”-känsla.
Något som inte har åldrats ett endaste dugg är musiken. James Horners makalösa soundtrack står sig alldeles utmärkt och lär göra det i ytterligare två decennier. Det är ett brett soundtrack med allt från den peppiga ”Southampton” när Titanic lämnat staden med samma namn och ger sig ut på öppet hav och den vackra ”Rose” när Jack tecknar sin nya kärlek till den dramatiska musiken när katastrofen slår till. Sedan slår det om till mjuka toner igen med ”A life so changed” (som även inleder själva filmen) och ”An ocean of memories”. Stycken som fortfarande ger mig gåshud, men det är mest av personliga skäl.
Det var lite tråkigt att inte heller Cameron kunde motstå att ta med de mest omtalade myterna om Titanickatastrofen i sin film. Just dessa (förstestyrman som skjuter en passagerare och sedan sig själv samt musikerna som spelar Närmare Gud till Dig) känns ännu mer långsökta och dramatiserade i dag.
Som helhet är emellertid Titanic en fin, välskriven film med både hjärta och hjärna. Det går att förstå varför den vann 11 Oscar.
Titanic (1997) 4/5
Filmer som håller fortfarande: del 9
Filmer som håller fortfarande: del 8
Filmer som håller fortfarande: del 7
Filmer som håller fortfarande: del 6
Filmer som håller fortfarande: del 5
Filmer som håller fortfarande: del 4
Filmer som håller fortfarande: del 3
Filmer som håller fortfarande: del 2
Filmer som håller fortfarande: del 1