Välj en sida

Xbox fyller 20 år i år. Detta är en liten serie tillbakablickar på Microsofts tre äldre Xbox-konsoler genom en titt på de spel jag har varmast minnen men också annat som dyker upp i minnet när ordet ”Xbox” nämns. 

Drygt 15 år har gått och Xbox 360 är fortfarande Microsofts största framgång i spelbranschen. För första gången blev en konsol från den gamla mjukvarujätten, tidigare endast känd för tråkigheter som Windows och Officepaketet, en mainstreamprodukt som lockade mer än bara hängivna gamers. Xbox 360 blev en familjeprodukt.

Om jag lägger alla nostalgiska känslor åt sidan är det förmodligen Xbox 360 som är den konsol som gett mig mest glädje. Utbudet av fantastiska spel var svårslaget. Nedan listar jag några av dem men också annat som jag relaterar till konsolen. Här saknas storspel som GTA V, Mass Effect och Call of Duty 2, eftersom dessa titlar aldrig föll mig i smaken.

Att sammanfatta Microsofts mest framgångsrika konsolera med bara tio spel är nästan hopplöst svårt, men detta är i alla fall några av mina minnen av Xbox 360!

Halo 3
2007 var ett galet år. Halo 3 var bara en av många stortitlar som lanserades det året, men det var Bungies spel som slog rekord som den mest inkomstbringande produkten i nöjesbranschens historia. Vilket onekligen satte spelbranschens växande betydelse i blixtbelysning. Dessutom var det en skön comeback efter det antiklimax som Halo 2 hade blivit. Halo 3 levererade rakt igenom.

Project Gotham Racing 3
Ett PGR för en ny generation var förstås givet på den tiden då Xbox alltid lanserades med ett nytt exklusivt racingspel. PGR 3 bjöd på hisnande farter i Las Vegas, London, New York och Tokyo, varav endast Las Vegas var helt ny i sammanhanget.

Att slåss med järnrör i mörkret i full panik blev vardag i Condemned.

Condemned: Criminal Origins
Det mest överraskande lanseringsspelet till Xbox 360 var utan tvekan skräckspelet Condemned. Det kom lite grand från ingenstans men skrämde effektivt slag på varenda en som spelade det. Inklusive mig. Psykologisk skräck blandad med klassisk jumpscare-effekter har sällan varit så bra.

Assassin’s Creed
Jag fastnade aldrig för Ubisofts Assassin’s Creed när det kom 2007. Men det går inte att förneka att Ubisofts öppna värld var oerhört imponerande, även om den inte kändes lika levande som Yu Suzukis skapelse i Shenmue II. Där och då kunde vi inte riktigt ana att serien skulle vara större än någonsin 13 år senare.

BioShock Infinite
Det första BioShock är fortfarande spelet som överraskade mest. Men ställda sida vid sida är BioShock Infinite fortfarande min favorit. Det första spelet var väldigt bra, Infinite mästerligt. Irrational visade både vilka fantastiska berättare och världsbyggare de var samt vad de kunde kräma ur en åtta år gammal Xbox 360.

Alan Wake
Remedy hade gjort sig kända för actionstinna upplevelser. Alan Wake var däremot något annat. Det var en episodbaserad thriller med inspiration från bland annat Twin Peaks, hade humor, sköna karaktärer, fantastiska miljöer och massor av bra dialog och spänning. Striderna blev snabbt enahanda, men Alan Wake är fortfarande Remedys överlag bästa spel i min bok.

Plants vs Zombies
Vid sidan om alla storspel släpptes det även massvis av små men icke desto mindre underhållande titlar på Xbox Live Arcade. Plants vs Zombies blev snabbt en personlig favorit som jag spelade väldigt mycket av och blev barnsligt förtjust i.

Dead Rising
Capcoms första stora titel till Xbox 360 var ett zombiespel med glimten i ögat. Journalisten Frank West charmade en hel värld när han med basebollträ, gräsklippare och motorsåg tröskade sig igenom oändliga horder av zombier i Willamettes shoppingcenter samtidigt som han försökte dokumentera händelserna. Jag gillade det, men inte tillräckligt mycket för att ta mig igenom hela.

Viva Piñata
Rares Viva Piñata är ett exempel på ett spel som hade kunnat bli en formidabel succé om det släppts vid ett annat tillfälle, och kanske till ett annat format. Förutsättningarna fanns onekligen, och det var ett roligt och inspirerande experiment som hade förtjänat bättre än att bara glömmas bort.

Sonic & All-Stars Racing Transformed
Kanske det spel jag lagt allra mest tid på under den förra generationen (även om jag spelade det på tre olika format). Sumo Digitals fantastiska racer var proppad med Sega-nostalgi, roliga banor, bra soundtrack och närmast perfekt kontroll. Ett helt fantastiskt racingspel med banor inspirerade av Segas största spel, från Sonic och Super Monkey Ball till House of the Dead och Burning Rangers.

Red Ring of death
Om du frågar en person om denne hade en Xbox 360 och svaret blir ja, är den första följdfrågan enkel: hur många? Xbox 360 gick nämligen sönder på löpande band. Microsoft förlängde garantin till tre år och ersatte dem som drabbats, men problemet med överhettning var så allvarligt att det kostade Microsoft över en miljard dollar att fixa.

Lyckligtvis valde Steve Ballmer att godkänna denna kostsamma plan för att rädda varumärket. Och vi spelare visade oss vara en tämligen förlåtande skara. Själv tvingades jag också köpa en ny konsol, men det var faktiskt inte på grund av RROD utan ett annat problem som visade sig lika allvarligt.

Jag köpte en Kinect för att spela med frugan.

Kinect
Microsoft hade planen klar: de skulle besegra PlayStation 3. Men de hade inte räknat med Nintendo. Framgångarna för Wii tog dem fullständigt på sängen, och populariteten för rörelsekänsligt spelande slog i taket och resulterade till slut i ett motdrag: Kinect.

Den intelligenta kameran blev väldigt poppis. 25 miljoner sålda enheter talar sitt tydliga språk. Det är ovanligt av två skäl: dels att tillbehöret var tämligen dyrt, dels att det släpptes hela fem år in i konsolens livscykel. Kinect förlängde säkerligen livet på Xbox 360, men dess popularitet fick Microsoft att glömma sin mest lojala publik i jakten på nya familjevänliga Kinectspel. Även om Kinect var en rolig pryl som fungerade bra i dans- och fitnesspel, höll den på att förstöra en hel konsolgeneration.

HD DVD
I kampen mot Sonys Blu-rayformat satsade Microsoft på Toshibas HD DVD. Eftersom Xbox 360 hade en vanlig DVD-läsare för att hålla priset under 400 dollar, släpptes en HD DVD-drive som kunde kopplas till konsolen via USB. I Sverige gick den att få tag i för 1500 kronor, och det var en billig inträdesbiljett till HD-film. HD DVD-driven gjorde sitt jobb väl, och en fördel var att man även kunde använda den för att se på DVD-filmer och därmed slippa den högljudda konsolens brummande.

HD DVD-driven var en rätt smäcker sak.
(Visited 68 times, 1 visits today)