I dag släpptes PlayStation 5 i Sverige, några dagar efter Nordamerika och utvalda europeiska marknader. Den är förstås slutsåld överallt, och även om vissa återförsäljare lovar nya leveranser senare i år kan de flesta räkna med att bli utan. Även om de förbokat.
Det gör nog inte så mycket. Sonys vana trogen finns inte så många spännande spel att spela direkt vid premiären. Men redan under nästa år lär det bli ändring på den saken.
PS5 har helt klart framtiden för sig. Sony har äntligen byggt en tyst konsol, och att den tävlar väl med Xbox Series X vad gäller ren och rå prestanda vet vi redan. Denna gång tycks Sony dessutom ha tagit stora steg framåt när det gäller handkontrollen.
DualSense är spännande, och allt vi hört om den hittills är positivt. Förutom batteritiden, som tycks jämförbar med den i DualShock 4. Vilket är en besvikelse. Var beredd på att köpa en laddare, helt enkelt.
Som jag påpekat tidigare kommer det stå både en PS5 och en Xbox Series X i mitt vardagsrum, frågan är bara vilken som hamnar där först. Trots att jag spelat mest på Xbox i tre generationer i följd tyder det mesta på att jag köpa PS5 först. Microsoft har en hel del spännande spel på väg, men vi lär inte se dem förrän 2022 och framåt. Det som släpps på Game Pass innan dess kan jag lika gärna spela på min Xbox One X.
Detta betyder inte nödvändigtvis att PS5 blir min primära plattform under de kommande åren. Jag köpte PS4 ett knappt år innan jag köpte Xbox One, men det var ändå Xbox som blev min primära plattform för multiformatsspel. Det hade flera orsaker, men handkontrollen var en viktig sådan, en annan att Xbox One från första början var en formidabelt tyst konsol.
Nu har Sony både en tyst konsol och en spännande handkontroll, så det är inte omöjligt att jag ”byter sida” denna gång. Även om jag i slutändan kanske väljer att vårda mitt gamerscore på Xbox.