Det märkliga året 2020 går mot sitt slut. Vi väntar fortfarande på lanseringen av PlayStation 5 och Xbox Series X och S samt storspel som Assassin’s Creed Valhalla och Cyberpunk 2077.
2019 var riktigt bra spelår med en positiv överraskning i A Plague Tale: Innocence, en riktigt bra remake i Resident Evil 2, ett kärt men något kluvet återseende i Shenmue III och en mästerlig plattformare i Yooka-Laylee and the Impossible Lair. För att nämna några.
När 2020 ska summeras kommer det bli betydligt svårare att hitta de där riktiga guldkornen. Det såg på förhand ut att bli ett riktigt bra år, men för min egen del har det varit ett ljummet spelår. Remaken av Resident Evil 3 (recension) kändes halvhjärtad jämfört med Resident Evil 2. Halo Infinite blev uppskjutet.
Dessutom blev årets mest emotsedda spel, The Last of Us Part II, en monumental besvikelse (recension här och reflektioner här). Inte bara för mig utan för många där ute som älskade det första spelet.
The Last of Us Part II var inte bara årets utan förmodligen generationens mest efterlängtade spel för mig (enda konkurrenten är Shenmue III). Att det i slutändan visade sig vara ett bra spel men med stora och uppenbara brister som höll på att få spelet att kollapsa fullständigt var betydligt mindre än jag hade väntat mig. Jag hade hoppats på ett fantastiskt spel. Vi fick något annat.
Året går mot sitt slut, men det är under oktober och november det är verkligt högtryck. Ingenting tyder dock på att Assassin’s Creed Valhalla kommer bli mer än en påkostad axelryckning. Jag vet inte ens om jag kommer köpa det, faktiskt.
Cyberpunk 2077 är förstås det kvarvarande årets mest efterlängtade och hypade titel, och jag kommer köpa det. Men det är egentligen en sorts spel som inte passar mig särskilt bra. Lika lite som gigantiska Red Dead Redemption 2 (som jag ändå körde en del och bitvis imponerades mycket av) eller GTA V. Det är för stort och tidskrävande för min nuvarande hemsituation. Detsamma kan sägas om PS4-exklusiva Ghost of Tsushima, som jag hoppas kunna plocka upp på Black Friday.
Medan 2019 innehöll en fantastisk variation och en och annan positiv överraskning har 2020 således varit betydligt svalare för mig. Och det har givet omständigheterna varit helt OK. Det är inget konstigt med ett mellanår, dock brukar slutet av en konsolgeneration ofta vara väldigt starka.
När jag summerar 2020 i slutet av december är det inte otänkbart att årets spel blir något så trivialt som Sackboy, som släpps på både PS4 och PS5. Det ser ut som just den härliga smällkaramell jag behöver i höst- och vintermörkret.