Vi står på randen till en ny generations spelkonsoler. PlayStation 4 har just fått sin sista stora exklusiva release i Ghost of Tsushima. Vi kan därmed börja summera generationen med Sonys fjärde PlayStation. Vad är det vi minns bäst och vad kom att definiera de oerhört framgångsrika åren för PS4?

Det började egentligen lite skakigt. Lanserigslineupen till PS4 var allt annat än imponerande. Den var faktiskt så sval att jag inte hittade ett enda spel jag ville spela. Därmed valde jag att ta bort min förbokning och invänta bättre tider. Det var dock många som inte resonerade så. PS4 flög av hyllorna direkt från början.

Sony fick visserligen mycket serverat genom att först Nintendo gjorde magplask med Wii U, som lanserats året före, och Microsoft sedan snubblade ut ur startblocken med Xbox One. Hypen för PS4 kunde därmed byggas upp relativt ostört samtidigt som konkurrenterna hade fullt sjå att knyta sina egna skosnören.

PS3 fyllde sju år på marknaden när PS4 lanserades. Även om fantastiska spel som BioShock Infinite och The Last of Us släpptes 2013 fanns ett sug efter något nytt. En ny konsol. PS4 blev svaret för de allra flesta. Priset 399 dollar, marknadens mest kraftfulla konsol med en ny handkontroll och löften om fantastiska spel (lite senare) räckte för de flesta.

Det dröjde ett tag innan de heta exklusiva spelen började komma. I mars 2014 kom Suckerpunch-äventyret Infamous: Second Son som imponerade grafiskt men i övrigt var tämligen mediokert. Under sommaren släpptes The Last of Us Remastered, en uppfräschad version av PS3-mästerverket, och i september var det dags för Bungies hypade Destiny. Det var visserligen inte exklusivt till PS4, men många köpte en PS4 för just det spelet. Inklusive jag.

En titt tillbaka visar att det fullständigt vällde ut spel till PS4, men det var rätt få exklusiva stortitlar till en början. Om PS4 inte hade blivit den framgång den var, hade detta förmodligen pekats ut som en anledning. Little Big Planet 3 och GTA V knöt ihop 2014, det sistnämnda åter igen ingen exklusiv titel (det hade ju släppts till PS3 och Xbox 360 året före) men många köpte det bevisligen till Sonys nya konsol.

Om det är något som närmast definierar PS4 så är det variationen. Som gammal Xbox-spelare var det en ny erfarenhet för mig att köpa en PlayStation-konsol först. Det jag saknade var en riktig bra racingtitel, en genre där Xbox alltid legat i framkant. Driveclub skulle bli Sonys svar på Forza-serien. Spelet var übersnyggt, men releasen kantades av problem och stödet för Driveclub drogs snart in. Sony och Evolution lät det självdö vilket var synd eftersom det hade potential.

Tearaway Unfolded är förmodligen spelet du aldrig spelade. Du gick miste om något.

The Witcher III: Wild Hunt var utan tvekan den största spellanseringen under 2015. Och ja, det är ett fantastiskt spel än i dag. Men personligen fastnade jag för ett helt annat spel det året. Media Molecules Tearaway Unfolded (recension här) var ett slags vidareutveckling av PS Vita-spelet och drog nytta av de speciella funktionerna i DualShock 4-kontrollen. Det var unikt, det var udda och det var fullständigt charmerande. Därmed var Tearaway Unfolded även ett bra exempel på vilken sorts spel som också fanns här vid sidan om alla mer uppmärksammade mainstreamspel.

PlayStation VR lanserades 2016, men blev ingen jätteframgång.

2016 var ett stort år för PS4. Naughty Dog släppte sitt första helt nya spel till den nya konsolen. Uncharted 4: A Thief’s End var en teknisk uppvisning som fick många att tappa hakan. Det led dock av att vara byggt på en nästan tio år gammal formel. Jag konstaterade i min recension då att ”efter detta fjärde äventyr känner jag en mättnadskänsla som påminner om när du ätit lite för mycket godis.”

Samma år satsade Sony hårt på hårdvara. Dels lanserade de sin egen VR-hjälm. PlayStation VR kom att bli den mest populära av alla VR-hjälmar på marknaden, men så sent som i januari 2020 hade Sony sålt blott 5 miljoner exemplar. Det är inte uruselt, men betyder faktiskt att bara knappt 5 procent av PS4-spelarna köpt en PSVR. Jämför med Kinect till Xbox 360. 25 miljoner sålda kameror innebar att nästan var tredje 360-spelare köpte Microsofts intelligenta (nåja) kamera.

Dels fick vi en historisk konsoluppgradering i form av PS4 Pro. Microsoft skulle följa exemplet året efter. Till skillnad från i Xbox One X inkluderade Sony ingen UHD Blu-ray-läsare i PS4 Pro. Men får lär ha saknat den.

Sony har släppt tre PS4-modeller. Ingen av dem är dock lika tyst som Xbox One.

Året bjöd även på det beryktade No Man’s Sky. Men spelet gjorde många besvikna eftersom det utlovat något det inte höll, och personligen var jag aldrig intresserad.

På E3 2015 släppte Sony tre rejäla bomber: utannonseringen av The Last Guardian, en remake av Final Fantasy VII och en Kickstarter för Shenmue III. Fansen blev, förstås, galna.

Shenmue III blev en väldigt tudelad upplevelse. Var det verkligen värt väntan?

Slutresultatet av dessa tre spel blev däremot blandat. Det märktes att The Last Guardian ursprungligen varit ett PS3-spel och jag hade svårt att se styrkorna i det. Shenmue III (recension här och slutanalys här) blev ett slags antiklimax genom att berättelsen knappt rörde sig framåt efter 18 års väntan, och även Final Fantasy VII delade fansen.

De sista tre åren på PS4 var annars riktigt starka. I en tid när de mest framgångsrika spelen på marknaden är multiplayer och online är jag tacksam för att Sony har fortsatt att satsa på oss ensamspelare. PS4 har verkligen varit konsolen för storslagna singleplayerupplevelser.

Horizon Zero Dawn var bedårande vackert, rebooten God of War berättade en far- och sonhistoria vi inte ser så ofta och Detroit: Become Human tog en gammal Quantic Dream-formel som vi lärde känna i Heavy Rain till nästa nivå. Inget av dessa tre spel revolutionerade något, men de kändes moderna inte minst genom sin grafiska uppvisning. De var kort sagt de där spelen jag gärna hade velat ha redan runt releasen.

Detroit: Become Human lyckas fånga spelarens känslor för karaktärerna. I alla fall mina.

Livscykeln för PS4 knöts ihop med flera tunga releaser under 2020. The Last of Us Part II är kanske denna generations mest polariserande titel (jag recenserade det här och diskuterade det mer öppet här). Vad man än tycker om spelet går det inte att ignorera att det berör. Bara en månad senare släpptes Ghost of Tsushima, som jag inte testat än.

PS4 är Sonys näst mest framgångsrika konsol hittills. En snabb titt i spelhyllan visar att spelutbudet osar både kvalitet och variation. PS5 känns därmed som ett säkert kort.

Jag kommer främst att minnas PS4 som en pålitlig maskin som visserligen lät alldeles för högt men erbjöd fantastiska enspelarupplevelser och aldrig någonsin krånglade. Den var kort sagt en rätt perfekt konsol för mig, och medan jag dammsugit spelutbudet till Xbox One tämligen grundligt de senaste fem åren känner jag att det finns mycket kvar att hämta på PS4.

PS4 I BACKSPEGELN

+ En pålitlig maskin som gick som en klocka
+ Ett spelutbud med svårslagen variation
+ Sonys skönaste handkontroll hittills

 PS4 låter utan överdrift som en hårtork
– Menysystemet hade behövt ett ansiktslyft redan efter något år
– Batteritiden i DualShock 4 är ett elakt skämt

Läs även:
Tillbakablick: Xbox One

Uncharted 4 förblev ett av de vackraste spelen på PS4.
(Visited 198 times, 1 visits today)