När jag började dyka ned i utbudet av drygt 40 spel till Mega Drive Mini insåg jag något: det finns spel som är tidlösa, som vi kan ta del av många år efter deras release och ändå känna att, jo, detta är fortfarande ett riktigt bra spel. Men det är inte så många som åldras med sådan värdighet.

Detta konstaterande är lika sant för spel som bara är fem år gamla. Jag spelade exempelvis Uncharted och Uncharted 2 flera år efter att de släpptes och vid sidan om den något daterade grafiken var det fortfarande två väldigt underhållande spel, i synnerhet uppföljaren som är snudd på mästerlig.

Naughty Dogs spel är dock inte typspel i branschen. Oftast är det rätt tydligt att åren har gått och utvecklingen rullat på när jag sätter mig ned med ett spel som har några år på nacken. Då kan jag känna att ”jäklar, detta spel kanske jag hade gillat för fem år sedan.” Men nu… njae.

Eller: ”detta spel hade varit mästerligt för tio år sedan.” I dag är det bara… OK.

Våra krav höjs i takt med att nya inslag blir standard. Delvis var det detta som fick många att rynka på näsan åt Shenmue III. Det kändes (helt korrekt) i hög grad som ett spel från millennieskiftets början. Formeln var, medvetet, intakt. Även jag som mångårigt Shenmue-fan hade vissa invändningar mot detta.

Jag håller som bäst på att ta mig igenom de sista spelen jag är intresserad av till Wii U innan jag sammanfattar mitt år med konsolen i mars. Nintendos spel är rätt tidlösa, Super Mario 3D World är inte sämre i dag än när det släpptes 2013. Däremot märks det i andra spel att åren har gått. Inte minst när det kommer till grafik, förstås, och Wii U var aldrig ett kraftpaket till att börja med.

Visst är det kul att ta del av många av de unika spel som släpptes till Nintendos misslyckade och fula ankunge till konsol. Men det går inte att komma ifrån känslan att det hade varit mer speciellt att få uppleva dem där och då. När de först släpptes.

Det är mycket som gör att vi inte kan uppleva alla spel när de släpps utan tvingas komma ikapp långt senare. Tid och pengar är en rätt uppenbar anledning.

Så hur göra? Jag försöker att köpa spel som jag är nyfiken på kort efter att de släppts för att kunna doppa tårna i dem när de är nya och spännande. Red Dead Redemption 2 är ett sådant exempel.

Jag visste att Rockstars västernsimulator inte var för mig, egentligen. Jag har inte längre tid för ett så gigantiskt spel och jag har aldrig varit ett stort fan av öppna världar. Men jag insåg samtidigt att detta var ett väldigt speciellt spel jag bara måste ta del av medan tid är. Det kommer inte vara samma grej om tio år.

Så jag köpte det. Och jag upplevde det. Jag tog mig inte ens till närheten av slutet. Men jag tog del av Rockstars fantastiska värld, såg bristerna men också dess förtjänster. Sedan tackade jag för mig. Lite så behöver vi nog göra om vi ska uppleva spelen i tid.

Vi behöver faktiskt inte klara ut alla spel för att ha en uppfattning om dem. Vi kan ändå många år senare säga att ”jodå, jag var där. Jag spelade det där spelet alla pratade om då. Så här såg min upplevelse ut.”

(Visited 88 times, 1 visits today)