Det har gått nära två decennier sedan jag spelade Shenmue för allra första gången. Platsen var ett pojkrum på den jämtländska landsbygden. Det var december år 2000 och i händerna höll jag en handkontroll som det stod ”Dreamcast” på.
Det var en annan tid, men jag minns den klart och tydligt. Det låg något omvälvande i luften där runt millennieskiftet.
Shenmue kom kanske inte att vända hela mitt liv upp och ned där och då, men det omdefinierade vad ett spel kunde vara. Spelet, som visade sig vara de första stegen i Yu Suzukis planerade maraton, var annorlunda än allt annat jag hade spelat.
Här bjöds på realism som aldrig tidigare skådats, med väder som ändrades från dag till dag och påverkade människorna i den by där tonåringen Ryo Hazuki växte upp. Det krävde att jag pratade med människor för att komma framåt. Det krävde att jag var intresserad av att ständigt få veta mer.
Därtill fanns en rad distraktioner i form av minispel, möjligheten att se efter en kattunge och hjälpa grannar och bekanta på olika sätt. Yu Suzuki ville inte att vi skulle ha bråttom. Det sävliga tempot är vad som kanske mest av allt får Shenmue att stå ut från dagens moderna spel.
Shenmue var, som jag ofta påpekat, inte för alla. Men det erbjöd något unikt och banbrytande, och det finns en anledning till att så många fans tålmodigt har väntat så länge på ett tredje spel. Fastän det inte ens är den avslutande delen i sagan.
Av allt vi hittills sett och hört verkar Shenmue III bli förvånansvärt troget de två Dreamcastoriginalen. Trots att så många år har gått har alltså Yu Suzuki valt att behålla det som gjorde Shenmue unikt, även om vissa aspekter med åren blivit något av stående skämt (Ryos träiga personlighet, minispelen, den stela uppdragsstrukturen och så vidare).
Shenmue III verkar således vara skapat för fansen. Vilket är rimligt eftersom det var vi som finansierade det.
Den 19 november släpps det slutligen. Jag har väntat sedan 2001, då jag för första gången tog mig an Shenmue II. Jag funderar faktiskt på att ta ledigt från jobbet den dagen. Detta är inte vilken release som helst. Detta är något mer. Något djupt personligt.