Den stora originalkontrollen till Xbox, kallad The Duke, avskyddes av de flesta för sin storlek och för andra brister (som hårda knappar).

Själv tyckte jag att den var rätt OK, i synnerhet den gedigna rumblefunktionen som gjorde att kontrollen kändes som en slagborr i händerna när jag kastade granater i Halo. Men visst, den efterföljande Controller S var en överlag bättre handkontroll, och den utgjorde också grunden för vad som sedan skulle bli den bästa någonsin (till Xbox 360).

Nu har jag fallit för nostalgins förrädiska sug och köpt Hyperkins moderna nysläpp av Duke (den fanns att få tag i för nästan halva priset). Den kopplas till konsolen med sladd, precis som originalet. I stället för den stora och helt meningslösa Xbox-loggan i mitten finns där nu en liten lcd-skärm som visar start up-introt när man trycker på den. Oerhört charmigt.

Små förändringar kan dock noteras. Dels görs en eftergift till teknikutvecklingen genom små minimala bumpers som originalkontrollen aldrig hade, dels är knapparna överlag mjukare. Min huvudsakliga invändning mot Duke var inte dess storlek utan att A, B, X och Y var välvda och inte platta, vilket gav värk i tummen vid längre spelsessioner. Detta är nu åtgärdat, inte genom att ändra utformningen utan genom att öka djupet så att de inte blir lika stumma.

Jag är lite kluven. Om man släpper en nyversion av en så klassisk (eller ska vi säga ökänd?) handkontroll görs det för de mest fanatiska fansen, inte för den breda massan. Att då göra förändringar i knapparna känns faktiskt lite… oäkta.

Men jag köper det ändå, för det gör den nya Duke lite skönare att spela med. Och det är ju trots allt det som är poängen med en handkontroll.

Äras den som äras bör.

(Visited 85 times, 1 visits today)