E3 är över för den här gången och det känns mer som en axelryckning än kanske någonsin tidigare. Håller världens största spelmässa på att förlora sin relevans?

Det ska sägas att betydelsen av E3 har minskat de senaste åren. Men det är fortfarande en stor händelse. Jag har följt mässan sedan slutet av 90-talet. Då handlade det mycket om att läsa om alla nyheter i efterhand, men sedan allt började streamas live på nätet har vi varit många som följt allt i samma ögonblick det sker på plats i Los Angeles. Spända på att bli överraskade, chockade, berörda. Vilket vi ofta också blivit, med E3 2015 som något slags crescendo som ingen kunnat matcha sedan dess.

Årets mässa var redan på förhand en parentes eftersom inte bara Activision utan även Sony för första gången avstod från att närvara. Vi väntar på nya konsoler som släpps nästa år, vilket gör 2019 till ett slags transitår mellan det gamla och det nya.

Att Sony inte deltog var ett gigantiskt avbräck. Inte bara för att PlayStation är stort i branschen och därmed automatiskt lämnar ett tomrum efter sig utan för att de haft väldigt underhållande presskonferenser de senaste åren (vilket de inte hade under PS2- och PS3-åren då presskonferensen snarare liknade ett möte med investerarna).

Microsoft hade chansen att blåsa oss av stolen eftersom konkurrensen var sämre i år, men mångas besvikelse med Xbox-konferensen tyder på att förväntningarna var alldeles för högt ställda (vilket Microsoft själva bidragit till, i vanlig ordning). Det är klart att den som suttit och väntat på att faktiskt få se Xbox Scarlett, få se ett nytt BioShock, gameplay från Halo Infinite, Resident Evil 8, ett nytt Fable och så vidare blev besviken. Förutom Fable var inget av detta realistiskt.

Watch Dogs Legion var nog inte riktigt vad många hoppats på från Ubisoft.

Jag hade hoppats på att få se lite mer från de studior som Microsoft köpte i fjol, men samtidigt är jag medveten om hur lång tid det tar att utveckla ett spel i dag, vilket gjorde mina förväntningar något återhållsamma. Microsoft hade som vanligt en bra show, men de saknade pricken över i:et. Vilket de i stort sett alltid gör (ibland har höjdpunkten som hade kunnat överraska oss läckt i förväg, som Xbox One S gjorde 2016.)

Även Nintendo hade en hel del att visa upp. Inte så mycket som fick mig att bli mer sugen på en Switch, men att de tilltalar en annan målgrupp har varit tydligt länge. Och det är i grunden bara positivt, ty det visar på branschens bredd. Hos Nintendo finns för tredje generationen i följd spel jag är lite sugen på men inte är beredd att slänga ut tusentals kronor på en konsol för att spela.

Inte heller Ubisoft, som vanligtvis är bland de bästa på E3, hade särskilt mycket av intresse att visa upp. Känslan är att de flesta stora utgivare just nu arbetar med nästa generations hårdvara, vilket gör att de stora spelen ligger längre fram i tiden. Watch Dogs Legion var en intressant vidareutveckling av grundkonceptet, men inte såg det överdrivet inspirerande ut.

Gods & Monsters såg lite intressant ut, även om jag personligen är less på öppna världar bara för sakens skull. Men Splinter Cell syntes inte till. Och var är mitt nya Rayman?

Halo Infinite lanseras samtidigt som Scarlett 2020.

CD Project Reds Cyberpunk 2077 ser maffigt ut, och självklart var det en rolig grej att Keanu Reeves dök upp på Xbox-scenen. Att få ett datum på Final Fantasy VII Remake fick många att dra en lättnadens suck. Det utannonserades ju på E3 2015 så en viss nervositet började spridas. Och visst, Techlands Dying Light 2 blir säkert bra. Men de där nya, stora avslöjandena lös med sin frånvaro. Nintendo sade exempelvis inte ett pip om Metroid Prime 4, som avslöjades i fjol medelst en logga, och Pikmin 4 är fortfarande spårlöst försvunnet.

Jag tror att E3 2020 kommer bli annorlunda. Då är Sony säkerligen tillbaka. Då kommer vi få se PlayStation 5 och Xbox Scarlett med egna ögon. Även om de kanske avtäcks på särskilda event i förväg är det på E3 pris, datum och kommande spel kommer visas. Helt enkelt eftersom publiken och mediebevakningen är störst där.

Min förhoppning är inte bara att nästa års E3 blir ett slags revansch för mässan som sådan utan framför allt att nästa generations spel och hårdvara är ett tillräckligt stort steg framåt både tekniskt och innovationsmässigt. Det har inte alltid känts som att Xbox One och PS4 har tagit det steget.

Game Pass är definitivt en innovation som kan komma att definiera nästa generation trots att den lanserades under denna. Streaming kommer rimligen också bli stort. Men hur kommer den nya tekniken att påverka spelen mer än bara utseendemässigt? Phil Spencer pratade om ”känsla”. Det gjorde Sony redan med PS2 med sin så kallade Emotion Engine.

I grunden har dock spelen förändrats väldigt lite under de snart 20 år som har gått sedan dess. Om nästa generation kan ta ett stort steg vi inte sett sedan 3D- respektive HD-revolutionen får vi se. En gissning är att utveckling blir mer modest än så.

Missa inte:
Jeff Gerstmanns årliga intervju med Xbox-chefen Phil Spencer

(Visited 95 times, 1 visits today)