Det finns olika anledningar till att vi spelar. Spelen fyller olika funktion för olika människor. Vi spelar för nöjes skull. Som hobby. För avkoppling. För att fly den grå vardagen. Men hur påverkar spelen oss?
Jag har ett antal spel som gör mig glad. Spel som så snart jag trycker på ”start” eller ”continue” ger mig ett leende på läpparna. Som muntrar upp när jag är trött och sliten. Även i korta stunder.
Som småbarnsförälder är energin ofta på upphällningen när barnet har somnat, så den där långa spelsessionen i Red Dead Redemption 2 eller Horizon Zero Dawn blir inte alltid av. I dessa lägen faller valet i stället på glädjespridare som Forza Horizon 4.
Några race på det skotska höglandet senare är jag, faktiskt, på lite bättre humör. Rayman Legends är ett annat lyckopiller. Det spelar nästan ingen roll hur trött och nere jag är, fem minuter med Rayman muntrar upp mig. Så enkelt är det.
Sedan har vi Tearaway, som jag visserligen inte spelar lika ofta längre eftersom det inte är fullt lika tillgängligt som Rayman Legends.
Det finns således några spel som ger mig ett leende på läpparna, ja som faktiskt gör mig glad för stunden. Som är lika roliga i fem minuter som i fem timmar.
Dessa spel är, tror jag, motsvarigheten till underhållande TV-serier som man kan klämma ett avsnitt av då och då för att bli på lite bättre humör.
Vi behöver dessa små lyckopiller i vardagen. Oproblematiska små stunder av glädje och välbehag.
Höstfärger i Forza Horizon 4. Hur kan man inte bli glad?