Jag snubblade över ett gammalt klipp. En hyllning till Remedys Alan Wake. Det är drygt åtta år sedan det släpptes till Xbox 360. Och jag saknar det.
Många var besvikna på Alan Wake eftersom det inte blev det spel det först var tänkt att bli. Det färdiga spelet blev betydligt mer linjärt. Men det tjänade storyn väl. Min åsikt har alltid varit att den som gillar öppna världar får vända sig till GTA i stället.
Inget spel som släppts sedan 2010 har tangerat det Remedy försökte göra med sin plågade deckarförfattare. Sättet att berätta på i TV-serieliknande episoder. Leken med (van)sinnet, att befinna sig i gråskalan mellan verklighet och fantasi. De storslagna nordamerikanska miljöerna. Ljuset som enda vän i mörkret. Och, mitt i allt detta, humor. Bara en sådan sak som att de besatta fienderna, Taken, rabblade märkliga citat från sina liv när de anföll!
Det är svårt med humor i spel, i synnerhet i spel som i grunden inte alls ska vara roliga. Men Remedy lyckades strålande med denna ingrediens i Alan Wake.
En annan lyckad del var karaktärerna. Bästa kompisen Barry är en karaktär jag sent kommer glömma, och andra bikaraktärer kändes genuina för sina små roller.
Med allt detta i minnet var det en besvikelse att kunna konstatera att nästan ingenting fanns med i Quantum Break (recenserat här). Det var helt fritt från humor och värme.
Jag vet inte om Remedy någonsin kommer att toppa det de åstadkom med Alan Wake. Inget tyder på att det kommande Control kommer ha samma charm. Någon regelrätt uppföljare är det heller inte lönt att hoppas på. Microsoft äger varumärket, och de har hittills varit ointresserade.
Så vi får återvända till Bright Falls en gång till. Xbox One är ju bakåtkompatibel med Alan Wake, vilket möjliggör för nya spelare att upptäcka mörkret i den lilla sömniga staden.
Glöm inte ficklampan, bara.
Ljus håller fienderna borta, så varför inte klä sig i julgransbelysning? Barry är ett geni.