Välj en sida

Lite drygt fem år har gått sedan PlayStation 4 och Xbox One släpptes. Sannolikt närmar vi oss slutet på denna generation i den meningen att nästa generations konsoler är cirka två år bort. Nedräkningen kan börja.

Både Sony och Microsoft har bekräftat det vi redan förstått, nämligen att PlayStation 5 och nästa Xbox (vi kan bara fantisera om vilket udda namn Microsoft väljer) är under utveckling. Phil Spencer säger sig vara peppad på nästa Xbox, och konstigt vore ju annars. Från Sony är det desto tystare, men lita på att det arbetas för fullt.

Så hur har då denna generation varit så här långt? En del smaskigheter väntar 2019, däribland Shenmue III och Metro Exodus (och kanske, kanske The Last of Us: Part II). Fem år är dock en tillräckligt lång tid för att kunna fälla ett omdöme och hitta tio favoriter.

Av platsskäl – att välja ynka tio spel på fem år är trots allt svårt nog – har jag exkluderat nyutgivningar och remakes. Därför är varken Nathan Drake Collection, The BioShock Collection eller Shenmue I & II med här. Trots att alla tre kanske skulle platsa.

Här är således min topp tio-lista så långt. Utan inbördes ordning.

TOPP 10: 2013-2018

Rayman Legends (2013)
Det kan hävdas att detta spel hör den förra generationen till eftersom det släpptes till Wii U. Men det som skulle bli exklusivt för Nintendos konsol släpptes faktiskt först till Xbox One och PS4 när Wii U floppade. Rayman Legends är ett komplett tvåochenhalvdimensionellt plattformsäventyr som egentligen inte gör någonting fel över huvud taget. Detta är själva definitionen av plattformsperfektion och det smärtar lite att vi inte fått en uppföljare sedan dess.
Betyg: 10/10
Spela även: Super Mario Odyssey

Inside (2016)
Playdead tar gott om tid på sig när de snickrar ihop spel, men när de väl levererar visar det sig vara värt väntan. Limbo var en spännande men lite för grå upplevelse (bokstavligt talat). Inside är i grunden samma spel en gång till, men betydligt mer obehagligt och finslipat. Sällan har ett tvådimensionellt spel helt utan dialog och med en ansiktslös huvudperson varit så här fängslande.
Betyg: 9/10
Spela även: Limbo

Assassin’s Creed Odyssey (2018)
Ubisofts årliga serie tog ett års paus och återkom med fräscha Origins. Odyssey fortsätter i samma anda. Assassin’s Creed har blivit alltmer av ett RPG i en öppen värld och känns tidvis om The Witcher III. Trubbiga karaktärer och vissa buggar är kvar i vanlig ordning, men Assassin’s Creed Odyssey är förmodligen det bästa hittills i denna drygt tio år gamla serie.
Betyg: 8/10
Spela även: God of War

Ori and the Blind Forest (2015)
Vad får du om du kombinerar en förtrollad skog, en vit lemurliknande varelse och en dos bedårande grafik? Jo, Ori and the Blind Forest. Få spel är så här ultramysiga. Men Ori är inget för små barn, det är oerhört utmanande, på gränsen till galet svårt emellanåt.
Betyg: 8/10
Spela även: Unravel

Rise of the Tomb Raider (2015)
Crystal Dynamics rebootserie av Tomb Raider-serien blev synnerligen lyckad. Kanske inte främst kommersiellt, men kvalitetsmässigt var det tre oerhört kompetenta äventyrsspel vi fick. Det är tre spel som är rätt lika varandra med olika styrkor och svagheter. Shadow i alla ära, men mest förtjust är jag fortfarande i Rise. Jag tror att det var miljöerna som fick mig på fall. Varje år när temperaturen sjunker och snön faller ute får jag lust att återvända till Sibirien.
Betyg: 8/10 (recension)
Spela även: Uncharted 2

Uncharted 4 (2016)
Att allt har ett slut stämmer inte riktigt i spelens värld, där uppföljarna haglar. Naughty Dog bestämde sig dock för att avsluta Nathan Drakes liv som äventyrare med stil. Uncharted 4 överraskar inte utan följer en väldigt upptrampad stig, men som vanligt berättas en historia med mänskliga karaktärer, trovärdighet och charm.
Betyg: 8/10 (sänkt från det betyg jag en gång gav)
Spela även: The Nathan Drake Collection

Tearaway Unfolded (2015)
Slå upp ordet ”spelglädje” i valfritt lexikon och chansen är stor att du kommer att hitta Tearaway. Det är få om ens något spel i denna generation som kan jämföras med lilla Tearaway till PS Vita. När Media Molecule släppte en omarbetad version till PS4 var det därför ett givet köp. Trots avsaknaden av en tryckkänslig skärm lyckades de förmedla samma barnsliga fantasifullhet på Sonys stationära konsol. Detta är så nära magi man kan komma i vuxen ålder.
Betyg: 9/10 (recension)
Spela även: Puppeteer

Forza Horizon 4 (2018)
Hur förbättrar man ett nästan redan perfekt racingspel? Jo, man slänger in dynamiska årstider som gör samma banor ungefär fyra gånger roligare. Playground Games bemästrar numera den öppna världsracingen till fulländning, och Forza Horizon 4 är ett bevis för det.
Betyg: 9/10 (recension)
Spela även: Forza Horizon 3

Sonic Mania Plus (2018)
Lite tragiskt är det, men uppenbarligen krävs att någon annan än Sega gör ett Sonic-spel för att det ska bli bra. Sonic Mania är ett unikt fall eftersom det utvecklades av fans. Det kan kallas ett slags remix av äldre Sonic-spel, men i grunden är det en kärleksförklaring till den klassiska kotten från 90-talet. Sonic Mania Plus är det ultimata Sonic-spelet för både en gammal och ny publik.
Betyg: 9/10 (recension)
Spela även: Sonic Generations

Red Dead Redemption 2 (2018)
Rockstar är spelvärldens rockstjärnor. Red Dead Redemption 2 är vårt senaste bevis för det. Jag må inte gilla alla designval, men kan ändå inte göra annat än att hylla spelet för dess cinematiska, grafiska och miljömässiga briljans. Fem år in i generationen får vi se precis hur långt branschen har kommit. Detta är generationens mest imponerande spel, utan konkurrens.
Betyg: 9/10 (en reflektion här)
Spela även: Horizon Zero Dawn

Red Dead Redemption 2 höjer ribban för vad vi trodde var möjligt i ett spel.

(Visited 79 times, 1 visits today)