Jag köpte Surface Laptop till min bättre hälft i julklapp. En dyr men oerhört snygg sak. Ungefär ett halvår har gått och det är tillräckligt för att sammanfatta upplevelsen med Microsofts premiumlaptop.

Det ska villigt erkännas att en viktig anledning till att jag valde just Surface Laptop var designen. Den är helt enkelt galet snygg, och den vinröda modell som min fru fick är förmodligen den allra vackraste av de fyra. Allt är vinrött, till och med usb-porten.

Design åsido finns det mycket att gilla med Surface Laptop. Batteritiden, till exempel. Jag har inte granskat den i detalj men upplever den ändå som något bättre än i min MacBook Pro. En detalj som uppskattas är att datorn säger till när batteriet håller på att ta slut när den ligger i viloläge.

Skärmen är verkligen något att njuta av. Jag förvånas över hur pass mycket jag nyttjar skärmens tryckkänsliga funktion, något jag inte riktigt hade trott att jag skulle gilla på en laptop. Det visar att den inte bara var en gimmick utan faktiskt något som underlättar surfandet, i synnerhet när man ska scrolla.

Surface Laptop är något mindre och lättare än min MacBook Pro, men det handlar om marginella skillnader. Båda är i slutändan väldigt portabla och perfekta resedatorer. En detalj jag lade märke till redan i butiken och som jag kommit att gilla alltmer är att Surface Laptops skärm går att öppna med en hand medan jag måste hålla emot för att öppna skärmen på min Mac. Sådana småsaker uppskattas.

Kameran är bra och ger en mer än acceptabel bild vid Skypesamtal. Det fungerar utmärkt att logga in med ansiktsigenkänning. Ljudet är snäppet bättre än på min Mac. Tangentbordet är jämförbart med Apples motsvarigheter, vilket betyder toppklass. Detsamma kan sägas om pekplattan, som används flitigt i stället för mus till följd av att Surface Laptop bara har en enda usb-port.

På minussidan hittar vi således fortfarande bristen på kontakter. Datorn saknar helt plats för SD-kort, och en ynka usb-port var något jag klagade över redan i mina initiala intryck. Det klagomålet består. Lika idiotiskt som jag tycker att det är när hörlursuttaget tas bort från nya smarttelefoner, lika galet är det att släppa en laptop (en arbetsdator!) med en usb-port. En. Att det sitter en till på laddaren gör visserligen att man kan använda den för att exempelvis ladda telefonen eller mp3-spelaren, men det hjälper ju föga den som vill använda en usb-sticka och en mus samtidigt.

För den som är van vid OSX är Windows 10 inte en helt bekväm upplevelse. Det går inte att komma ifrån att jag har svårt för Windows efter tio år med Mac. Med detta sagt är det egentligen inget direkt fel med Windows 10 Pro, som vi uppgraderade till omedelbums. Det är relativt överskådligt och lättnavigerat, och hästlängder bättre än obskyriteter som Vista och Windows 8 (som var snyggt men inte ett dugg funktionellt).

Något som kan driva en till vansinne är däremot uppdateringsrutinerna. Detta har förstås inget med Surface Laptop per se att göra utan med Microsofts påflugna sätt att skapa operativsystem. När datorn vill uppdatera gör den det, oavsett vad jag som användare tycker om saken. Och uppdateringarna kan ta tid. Mycket tid. Jag har försökt ändra detta i inställningarna utan framgång.

Microsofts svar brukar vara att deras produkter behöver uppdateras kontinuerligt för att fungera som förutsett, men de borde visa betydligt större förståelse för slutanvändaren här. Det är vi som ska bestämma över datorn och inte tvärtom. Tyvärr har de tagit detta beteende till Xbox One också.

En oro har funnits för att Microsofts val att klä datorn i tyg, kallat alcantara, skulle visa sig vara ett misstag på sikt. Efter ett halvår märks dock inget slitage alls på tyget, vilket är ett liten lättnad. Hur det ser ut på några års sikt återstår förstås att se, men det är ändå lite uppmuntrande att mer eller mindre daglig användning under ett halvårs tid inte har gett några synbara avtryck.

Valet av tygbeklädnad innebär inte bara att datorn blir snygg och skönare att vila händerna på – den blir också omöjlig att öppna ifall något behöver lagas. Om datorn går sönder måste hela framstycket brytas sönder för att komma åt innanmätet. Detta betyder också att du inte kan utöka minnet i datorn, så om du sneglar på en Surface Laptop bör du välja en med tillräckligt arbetsminne från början. Minst 256 gb är stalltipset.

Summa summarum består mitt första intryck av Surface Laptop som en formidabel bärbar dator med styrkor i design, storlek, skärm, ljud och kvalitet överlag och minuspoäng vad gäller pris, portar och att datorn inte går att plocka isär.

(Visited 143 times, 1 visits today)