I nästan 20 år har Sonic Team haft tid att anpassa Sonic till tredimensionell miljö. Sonic Adventure till Dreamcast var deras första försök. I dag släpps det senaste alstret, Sonic Forces. Och det ser ungefär likadant ut.
Nej, det kanske inte var riktigt rättvist. Sonic Adventure var bedårande att se på, men det var också betydligt mer splittrat än vad Sonic Forces verkar vara. Sonic hade fått en hel drös nya vänner, och alla skulle få speltid. Att fiska var inte riktigt vad Sonic-fans hade längtat efter.
Forces verkar lite mer avskalat än så. Men spelmekaniken förefaller tämligen oförändrad, och häri ligger problematiken. Samma problematik som Sonic i 3D dragits med sedan 1998.
Det är kort sagt snabbt, snurrigt, ofokuserat och i hög grad självspelande. Att Sonic pratar hela tiden (varför ska han prata?) hjälper inte direkt heller.
Det jag har sett är en besvikelse. En besvikelse därför att Sonic Team borde begripa hur ett 3D-spel med Sonic ska göras vid det här laget – eller låta bli. En besvikelse för att den första trailern för spelet för några år sedan faktiskt verkade lite lovande. Och en besvikelse för att detta förmodligen grusar hoppet om att vi någonsin ska få ett vettigt 3D-Sonic från dem.
Möjligen kommer jag plocka upp det här ändå – ur reabacken framöver. Tills dess ägnar jag mycket hellre tid åt ett riktigt bra Sonic-spel, nämligen Sonic Mania.
Läs även:
Polygons recension av Sonic Forces
Min recension av Sonic Mania