David Finchers Netflixserie Mindhunter har släppts lite smygande i skuggan av mer omtalade och vräkiga nya serier. Lite passande, måhända, eftersom denna krimserie är den mest nedtonade jag har sett. Och det talar endast till dess fördel.

De två FBI-agenterna Holden Ford och Bill Tench driver ett beteendevetenskapligt projekt på byrån. Genom att åka från fängelse till fängelse och intervju de värsta seriemördarna som fångats av rättvisan hoppas de kunna lära sig så pass mycket om dessa brottslingar att framtida seriemördare kan stoppas innan de begår sitt första mord.

Detta är ingen actionserie. Inga biljakter. Inga direkta tempoväxlingar. Bara långsam och väldigt välgjord TV. Att fallen är autentiska ger serien en extra krydda. Jag hoppas att Mindhunter kommer ge inspiration till fler att följa i dess spår.

I sina bästa stunder är Mindhunter nästan dokumentär i sin framtoning. De två FBI-agenterna intervjuar personer som porträtterar riktiga seriemördare och diskuterar riktiga fall med dem. Bäst av dem är Cameron Britton, som spelar den ökände seriemördaren Ed Kemper.

Fords alltmer kontroversiella intervjumetoder leder till splittringar i och utanför gruppen och riskerar att ödelägga hela projektet. Hur långt kan man rent moraliskt gå för att få fram sanningen från en seriemördare eller mördare?

Mindhunter tappar tråden mot slutet och börjar fokusera på i mitt tycke fel saker. Men serien nosar bara på ytan av fenomenet seriemördare, och en fortsättning känns lika självklar som nödvändig. Säsong 2 är i stort sett bekräftad, och enligt Fincher kommer den utspelas åren 1979-81.

Har vi tur kan vi titta på säsong 2 av Mindhunter om ett år. Men se säsong 1 först.

(Visited 200 times, 1 visits today)